Skåda en tvättäkta nakenfis! Här rännandes någonstans i de svenska skogarna. Först gifte han sig men det äktenskapet gick åt pipan. Vår vän nakenfisen tröttnade på sin plikttrogna maka och det faktum att han var otrogen och fick en utomäktenskaplig son gjorde sitt till för att äktenskapet skulle krascha. Det andra äktenskapet fungerade inte heller så bra. För se nakenfisen, som ju också var poet; han vistades ibland i en familj där en viss 16-årig dotter lockade. Faktum är att hon lockade så mycket att han helt sonika förförde henne – på en björnfäll! Han var 27 år äldre än flickan, som förresten hette Greta.
Skandalen kunde ju ha varit ett faktum nu, men se poeten, han var en listig fan. Han råkade veta att modern till Greta en gång i tiden varit otrogen mot sin make. Hur han kunde veta det? Moderns tidige älskare råkade vara hans vän, också han poet. Så vad gjorde vår pigge gubbe? Jo, han utövade utpressning. Fick han inte ta Greta med sig på en utlandstripp, så skulle hela världen minsann få veta vad mamma Anna gjort en gång i tiden. Mor Anna föll förskräckt till föga, och övertalade sin make att sända dottern till utländsk skola. Varför inte i Schweiz?
Lilla Greta Tonåring
Maken, som en tid anat ugglor i mossen, tyckte det hela var en bra idé. Jäntan behövde komma bort ett slag. Och så kom det sig att Greta och hennes poetiske älskare drog utomlands där de i flera månader åt och drack och reste runt – på pappa Ottos bekostnad! Som ju trodde att Greta befann sig på internat.
Men vår pilske poet fann så småningom att han verkligen älskade Greta! Han ville gifta sig med henne och skrev till kungen och bad om specialtillstånd. Hon var ju så ung, gubevars. När ryktena så småningom nådde pappa Otto blev denne helgalen. Komplett rasande. Med ett ridspö i handen rusade han hem till poeten. Nu jäklar skulle karln skinnflås!
Men poeten var slängd i käften, som ju många poeter är. Han snackade sig ur härvan och gifte sig med sin Greta. Fast först var han ju tvungen att snabbt som attan skilja sig från fru nummer två, för se, den saken var inte ordnad ännu.
Mor Anna fann för gott att fly fältet och den rasande maken Otto. Hon åkte till Paris och fick för sig att hon skulle skola om sig till operettsångerska. De planerna gick om intet, men istället träffade hon en toyboy som var norsk journalist och så levde de lyckligt, ogift bohemliv i tjugo år – innan journalisten fick fatt i en jämnårig danska och övergav mamma Anna.
Men nu avviker jag visst från ämnet. Eller kanske inte. Hur som helst så blev Greta gravid med sin poet. Men när förlossningen visade sig bli komplicerad vägrade poeten att sända Greta till sjukhus för kejsarsnitt. Greta skulle banne mig föda hemma, och inga knivar skulle skära i hennes kropp. Då skulle det ju bli ärr! Ärr var ju fult. Hans fina Greta fick inte vanställas. Istället födde hon under rejäla våndor en sexkilos son, dödfödd, strypt av navelsträngen. Poeten fick ågren, han som ju så gärna ville ha en son. Men den utomäktenskaplige ville han dock inte kännas vid. Det fick denne erfara då han senare, under sin uppväxt, sökte upp den då rikskände poeten för att äntligen få träffa sin far. Poeten lät hälsa att han ”arbetade och inte ville bli störd”. Det gick inte bättre för Greta och poeten vid den andra graviditeten, den slutade i missfall. Nu började det, som ni säkert kan förstå, att gnissla i äktenskapet.
Inte blev det bättre av att en försmådd ungdomskärlek till Greta, som förresten hette Palme, svurit att hämnas för att poeten rövat hans tösabit och förfört henne å det skändligaste. Nu dök Palme upp och hotade att offentliggöra Gretas tidiga kärleksbrev till honom. Naiva Greta lät sig luras till hans hotellrum där han ”idkade intimt” med Greta som i sin dagbok senare utgjöt sig över hur äcklad hon varit av situationen. Hon fick sina brev, men Palme kunggjorde för hela stan att han minsann satt på poetens hustru. Skandal ånyo!
Poeten gick i kramp. Nu jädrar skulle här skiljas! Men efter separationen upptäckte han snart att det var svårt att sköta en stor gård utan duktiga Greta vid rodret, så han erbjöd henne helt enkelt att komma tillbaka. Det gjorde hon. Men nu fick hon arbeta som hushållerska åt poeten. Det gjorde hon också, i tio hela år! Tills hon träffade en annan poet, en mer jämnårig sådan, som förresten hette Anders.
Då hon stod i begrepp att gifta om sig med Anders upptäckte den förste poeten att ”hoppsan, han hade minsann glömt att lämna in skilsmässopappren för tio år sedan”… För se poeter, de kan vara jävligt förvirrade när det gäller det praktiska. Även poeter som sitter i Svenska Akademien. Kanske framför allt poeter i Svenska Akademien. Nu fick det i alla fall ordnas snabbskilsmässa och så kunde Greta äntligen gifta om sig med poet nummer två. Som ju hette Anders. Ni hänger väl med? Den förste poeten och den andre poeten var förresten vänner sedan tidigare. Jodå.
Anders, poet nummer två – med kläderna på
Och så skulle vi väl kunna säga: slutet gott allting gott, eller?
Förresten så fick Greta och Anders en dotter som så småningom växte upp och skrev en bok om alltsammans. Där hängdes hela gänget ut, utan pardon, i en målande skildring från ett Sverige under tidigt 1900-tal.
Vilka de var? Tja, poeten som förförde Greta på björnfällen fick sedermera nobelpriset i litteratur. Han hette Verner von Heidenstam. Greta hette Greta. Poeten som mor Anna var otrogen med var ingen annan än Oscar Levertin. Och poeten Anders hette Österling i efternamn och hamnade så småningom också i Svenska Akademien. Huruvida han var förvirrad eller ej vet jag inget om. Men det var han säkert. Och nu är litteraturhistorian slut för idag. Adjö.
LILLA BLÅ BLOGGEN 