Som när man vacklar vårberusad men lycklig längs Rose Street i Edinburgh utan att tänka på morgondagen. Som när man snubblar över tovorna på väg upp mot Old Man of Storr och fruktar vikingaregnet som hotar ovanför men ändå inte orkar bry sig för att bröstet bubblar av lycka. Som när man drar med handen längs det hårigaste manslåret man någonsin känt och möts av ett vargleende i mörkret under täcket; som att höra kyrkklockorna i Gamla Stan innan solen klivit över horisonten. Som nyinköpta, slarvigt bundna buketter på den där tvärgatan till Strøget i Köpenhamn med en öl i magen och en ny vän som famlar efter ens hand; som iskalla stjärnfall i Norrland och champagne en tidig vinterdag på Rivieran utan turister; som en sprillans ny Ossler-låt i hörlurarna, som en oväntad chokladask i gåva; som koltrastarnas överraskningskonsert i din trädgård i mars och discovitt fräscha vitlöksklyftor när du lagar mat; oset från det franska bistroköket och rytmen i de främmande rösterna, dammet från trottoarerna och männens loja blickar och jazziga leenden, rutschkanan rakt in i bröstkorgen och ned i skrevet; det sträva, trygga, skrovliga under fingertopparna som drar över nyvävd Harristweed; ljudet av lamm i hagen och lukten av våtvarm ull; den leriga jorden och det salta havet; underkläderna som inte bytts på tre campingdagar och solskärvorna i ögonvrån hos den du älskar och ljudet av hundarnas suckar och kattens knorriga spinnande mot din hals när du krupit ned i sovsäcken; doften av rökt fisk och sotig vedklabb; farfars brännvinsstinna andedräkt när han blir fjollig men fin; den lätt rosa färgen längs ned på vitsippsknopparna om våren där i skogsbacken; solen som pressar sig obönhörligt genom nykläckta löv på lindens gren och ljudet av musettdragspel från en gränd i skymningen. Allt det där. Och en hel del annat. Allt det där som jag vill ha och kräver. Av framtiden. Snart. Nu.
Vad vill du ha? Om du får önska vad du vill?