Ingrid Caven, det är damen med några av de de konstigaste låttitlarna: ”Acne Vulgaris”, ”Polaroid Cocaine”, ”Sex ’n Fax” osv. Hon är tyska, sångerska och skådis om jag förstått det rätt. En gång i tiden gift med filmskaparen Fassbinder. I ”Each man kills the thing he loves” låter hon som om hon fått en spruta i tungan. En spruta med nåt lugnande i. Men det är Oscar Wildes ord hon sjunger så jag köper’t rakt av.
Jag får ibland små stunder då jag tycker om att lyssna på Ingrid. Låten ”Nietzsche” t.ex. Märklig sak. Man blir lite fnissig. Sen vill man inte mer. Då stänger man av konstiga Ingrid. Gömmer boan i garderoben, tar sig en java utan dopp och övergår till att tänka på Julia Ceasar istället. Jag älskar Julia Ceasar. Hon var aldrig konstig. Bara… bara juliansk.
Men för att jag är jag och det här är Lilla Blå Bloggen så får ni både Ingrid Caven och lite bilder från Montparnasse 1929. Så det blir så där hemlikt och mysigt som ni har rätt att förvänta er härinne i mellandagarna.
Kyss på kind så länge. Till den som vill ha.
LILLA BLÅ BLOGGEN 
Tack! Jag ville ha …
Tusen tack!
.. och Kram!
Ping: Tipdipso | SKATANS TANKAR
Jag vill gärna ha, tack.
Hos mig finns en låt som jag tänkte tillägna dig, men så kom jag på att den kanske skulle ge dig knottror på ryggen, så det blir såhär istället.
Mellandagsmys på sig, Lilla Blå.