Vind i brallan

Skotsk dialekt. Kittlar dödsskönt i kistan. Så här oss emellan, jag blir lite kåt, jag, när jag hör det. Det känns som om ett par rejäla nävar far över hela ens kropp, rena rama smekningen. Ska vi vara riktigt ärliga, så är det ju ett snack som låter lite imbecillt. Nästan som i en tecknad film. Jamen, visst gör det? Egentligen? Men jag kan inte hjälpa det… jag tycker det är bland det vackraste lätena som människan frambringat.

Släng sedan dit några karga, vindpinade öar, ett grått hav som beter sig hutlöst opålitligt, några skvättar whisky och en och annan hårdflörtad karl iförd tredagars skäggstubb och grovstickad tröja… ja, då går man ju i spinn, tammefan.

Ursäkta min uppriktighet så här mitt på dagen. Men jag säger bara som det är.

Så böcker som innehåller ovanstående gillar jag naturligtvis att läsa. Filmer som avhandlar ovanstående gillar jag att glo på. Och så vidare…

Idag inledde jag morgonen med slöfrukost i soffan, raggsockorna på såklart och tebaljan inom räckhåll. Sedan glodde jag på TV-serien Shetland som precis dragit igång (heja svt). Naturligtvis har jag läst böckerna som serien bygger på. Efter att ha kommit riktigt i stämning insåg jag att det var dags att leta sig ut mot havet.

Fick en smärre chock när jag såg temperaturen. Tretton plusgrader!!! I början av januari! Vi snackar, som tidigare nämnts, my kind of winter.

Men det är visst stormvarning också.
Det förstod jag när jag kom ut.
Inga människor i sikte.
Ingen trafik.

Nere vid havet förlorade jag fotfästet en stund.
Vattnet skummade så det såg ut som stora snösjok kastades upp i luften. Där bakom skymtade jag danska fastlandet. Jag provade min egen röst. Den hördes inte i dånet.

Ni vet de där stunderna då man inte längre har någonting att sätta emot?
När naturkrafterna tar överhanden och man inser vilken liten skit man egentligen är under det stora himlavalvet?
När man får ta i med hela kroppen för att överhuvudtaget inte blåsa iväg.
När man för några svindlande sekunder är så upprymd av adrenalinet som pumpar att man bara vill skrika rakt ut samtidigt som rädslan börjar gnaga i bakhuvudet… Där var jag för nån timme sedan.
Nu är jag hemma. I det vanliga.
Men för ett litet tag där ute, ensam med havet och den rytande vinden, fick jag en påminnelse om något annat.

15 kommentarer

Filed under Uncategorized

15 responses to “Vind i brallan

  1. Jag såg också den serien och gillade gillade gillade. En av mina drömmar vore att få åka till Skottland och besöka gamla slott och hedarna och höra säckpipor och titta på killar i rutiga kjolar. jesses människa så lika vi tänker ibland. Hoppas ni inte blåser bort men det är väl ingen risk för snöstorm. Här skulle det komma tre dm snö. Hoppas att dom har fel

  2. Mm,jag har precis samma läggning som du hör jag. De där rejäla R:en och ”where’s me shoes” och allt det där. Fast kanske inte just shoes men jag kom inte på något annat. Har stått och tvättat akvariesand i fem timmar idag och känner mig en smula själsdöd. Tror jag tar och korkar upp en bra bourgogne så man kommer lite i stämning.

    • ”Where’s me tjuuz” ja…🙂 Akvarisesandstvätterska? Ja, det är ju något att trycka på visitkorten. Nu skrev du ju visserligen igår afton, men fortsätt du bara att korka upp även idag, ty själsdöd ska man icke vara en söndag. En bra bourgogne är en bra bourgogne är en bra bourgogne.

  3. fnix

    Ewan McGregor kan få säga nästan vad som helst i mina öron! Bara han inte har nån fjantig mustasch på sig.

  4. Världen just nu känns som slutet på en Rocky-film; efter att naturen fått ta stryk i fjorton ronder gräver hon plötsligt fram nya krafter och börjar mata tunga kroppslag med mänskligheten hängande i ringhörnan. Vem som vinner är plötsligt oklart, det lutar åt domslut. Naturen går på knock. Ringdomaren blir bortknuffad av kombattanterna som vore det en uppgjord match på någon turistfälla i thailand. Ingen hör längre klockan; ronden fortsätter medan en opåkallat lättklädd ringflicka febrilt försöker visa upp tavlan med siffran 16 på. Hennes sensuella svassande förbyts snart i ett stressat sidsteppande när dessa båda blåslagna sluggers vältrar omkring i ringen, feberartat svingande blytunga nävar högt och lågt. När naturen sänker näbbar och klor i mänsklighetens nackmuskel ger ringflickan upp och flyr. Publiken är förstummad; stämningen är elektrisk, det skriks och knuffas, öl och varmkorv viner genom luften, morgondagen har upphört. I det röda skenet framstår åskådarnas ansikten demoniska.

    Högst upp i kommentatorsbåset sitter vi och sveper fulgroggar på thaiwhiskey, apelsinjuice och armagnac. Trots spritdimman vågar ingen av oss riktigt ställa frågan på allas läppar:

    Är det Rocky I eller Rocky II?

  5. När naturens krafter är sådana inser man snabbt hur liten man ´är och vilken styrka som hav och vind besitter!

    Husse ivrar starkt för en resa till Skottland så vem vet…

  6. Haha, tills man tittar på Gregory’s Girl. ”I think he means a rubber johnny”. Då behövs det inte ens mustasch.😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s