Schyssta lökar?

Hos Dogon-stammen i Mali lär doften av stekt lök vara bland det finaste som finns. Så det finns faktiskt folk som gnider in sig med lök, hörni. Både män och kvinnor steker lök i smör och gnider sedan in kroppen med det. Det är poppis även i Senegal. Sådant kan man tänka på när fingrarna luktar efter att man haft ännu en hacknings-sejour vid köksbänken. I en viss del av Afrika hade jag ansetts otroligt läcker. Själv är jag mer tveksam. Eller rent ut sagt: jag genomgår just nu en period då jag ömsom äcklas av mig själv, ömsom tänker ”fuck everyone, sådan här är jag”. Det svänger väldeliga fram och tillbaka. Jag blir lite åksjuk av det. Det är hormoner. Det är ju alltid hormoner. Och lök förstås.

Det finns ett slags vax man kan köpa och smälta över värmeljus. Det ska lukta vedbrasa, är det tänkt. Det funkar faktiskt. I några minuter luktar det ved. Sedan tar något artificiellt över och jag måste öppna balkongdörren för att vädra. Det gäller att undvika huvudvärk. Jag hade hellre haft en öppen spis. Eller en kakelugn. Herregud, en vedkamin hade räckt.

Det går inget vidare just nu. Kroppen bråkar. Både vardag och helg blir svedd av det dåliga humöret. Jag har ett skrivprojekt som hänger över mig sedan flera månader. Jag får ingenting gjort och deadline närmar sig lika fort som en vinterstorm. Nätterna fylls följaktligen av sådana där stressdrömmar, där jag släpar på för mycket bagage och missar bussen/tåget/färjan/flyget. Varje natt packar jag mina förbannade resväskor, packar upp, stuvar om, försöker lämna bakom mig… men likförbaskat missar jag min anslutning och ser andra människor åka ifrån mig. Det är så symboliskt så det är larvigt. Men jag vaknar trött, ledsen och grinig. Varför drabbas en sådan som jag av skrivkramp? Vad är det som är så svårt? Varför kan jag inte bara skriva skiten och få det ur världen? Jag är livrädd för att inte klara det, det är så mycket som står på spel denna gång. Min passivitet skrämmer mig. Och så självföraktet.

Kanske borde man flytta till Afrika? Gnida in kroppen med lök stekt i smör, sätta sig i solen och vänta på lyckan…flugorna, friarna… Men jag hade väl missat flyget förstås. Stått där på flygplatsen och sett tiden rinna mig ur händerna. Fått svårt att andas, bröstet trångt som en sardinburk igen.

Kom och skjut mig, någon.

16 kommentarer

Filed under Doft

16 responses to “Schyssta lökar?

  1. Inte då. Du behöver vin och jazz.

  2. Jag känner igen dom där drömmarna. Såna får man när man har något framför sig som känns gruvsamt och som man vet att man måste göra men rädslan för misslyckande finns där. Då finns det bara ett att göra. Sätta igång. Det är det som är det värsta. Innan man liksom kommer igång. Så istället för att skjuta dig så säger jag : SÄTT igång. Föresten önskar jag att du kunde komma hit till mig för jag ska just gå ut och hämta en massa ved och det är klart att det luktar ved här hos mig varje dag. Du kunde få sitta framför kaminen eller vedspisen och värma dig och lukta på veden. För mig är det ingen njutning. Jag skulle mycket heller sitta och lukta på en rosa rosbuske.

    • Kära du, tack för kamininbjudan. Den bilden suger jag på ett tag. Och ja, jag vet. Det är bara att sätta igång. Och det ska jag göra. Helt enkelt för att jag inte ger mig själv något annat val.

  3. Jag tycker du borde försöka lösa dina bekymmer genom att ta ut dem på någon annan. Pröva till exempel ett fälleben i toalettkön på krogen. Lisa för själen!

  4. Ja du. Att inte kunna sätta igång. Det svåraste som finns. Men någonstans därinne finns det och som vanligt slutar det med att man gör och sedan frågar sig varför det var så svårt att börja.
    Puss, du käre vän.

  5. Hormonjävlarna ack ja, de är sannerligen en plåga oavsett om man har för mycket eller för lite av dem. Men lök haha på DET viset? Oj!
    Förresten brukar jag klä mig i cyklop under själva hackandet. Husmorstips, vassego.

  6. Och i södra London finns en indisk restaurang där du absolut inte serveras något med vare sig lök eller vitlök för det ska inte dofta något om din mat i deras del av Indien.
    Det låter som om du har viss prestationsångest inför något som är viktigt för dig.

    • Prestationsångest. Check. Viktigt för mig. Check.
      Och sen jag skrev det här blogginlägget har jag varit sjuk. Men nu kör jag vidare. Än har jag inte givit upp.

  7. Tittar in för att skicka dig en kram på Alla Hjärtans Dag och tack för att jag får följa din underfundiga blogg

    • Tack själv, Snuvis. Bloggen kommer nog igång igen vad det lider. Men just nu står hälsan och annat skrivprojekt på schemat så det är vad jag får prioritera för tillfället. Skickar lite vårvindar åt ditt håll så länge. Hep hep!

  8. Jag rev två vitlökar i förrgår och hade ett plåster på ett finger. Vaknade mitt i natten och kände att jag borde haft en handkräm som doftade av rosor och violer…

    Förmodligen är det väl ingen tröst men med tanke på hur bra du skriver så hoppas och tror jag att du ror i land projektet. Men visst, även den skickligaste kan drabbas av skrivkramp…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s