Jag vill ju vara fri

Fyndar på loppis: boken ”Jag vill ju vara fri” om Lena Nyman. Det är konstigt, det där. Jag kan sakna Lena väldigt mycket. Vilket är underligt för jag träffade ju henne aldrig. Antar att hon är en av de där människorna som alla tycker att de kände på något sätt. Jag saknar henne ibland som man kan sakna en gammal vän.

Jag kan också bli väldigt glad vid tanken på att hon funnits….  med den där tajta söderdialekten, tajt som en stuprörsbralla… och lika böjbar som bubbelgum…

Fina Lena, vad du var bra! Så nu, innan vintern kommer, ska boken om dig bli mitt sällskap; där i timmarna efter jobbet, på väg hem, i tågkupén, ska jag ta dig i hand och så går vi tillsammans in i en annan tid, en annan värld, inte så långt från nu men ändå förlorad, förgången…

Och kanske toppar vi det med något försynt och smeksamt från Chet Baker. Hans förmåga att med rösten svepa in en i de finaste filtarna kan ju hålla den fisigaste vinter stången!