Figge har halat in båten till bryggan för den här gången. Påstår han. Som så många andra har han lagt ned sin blogg. Vi får väl se om han ror ut igen. Jag förstår honom, han har viktigare grejer på g nu. Men jag blir inte förvånad om han börjar igen. Så småningom.
Så finns det en annan go grabb som gick i graven i somras och vi stod där alla med våra näsdukar och snorade. Men så har han börjat igen!? Under annat namn. Du? Hur länge vill du vara anonym, lilla laban på grund? Får jag basunera ut det här inne eller vill du vara en doldis? Du skriver ju så bra, begriper du inte det? Men okay, jag hajar om du vill ligga lågt. Your choice, babe.
Min blogroll börjar växa mig över huvudet. Jag har en feed som är lång som autobahn. Det stressar mig. Jag får uppdateringar varje kvart ifall någon skrivit något. Till slut blir det ett jävla rännande mellan bloggar, bara läsa läsa läsa snabbt och så ut igen. Jag tar mig inte ens tid att kommentera därinne. Än mindre reflektera. Ska det vara så?
Här på sidan har jag snarare börjat rensa bort länkar. Inte för att jag slutat läsa, men för att jag börjar fundera på om jag ska ha en blogroll överhuvudtaget. Fyller den någon funktion? Jo, kanske kan det vara en vägledning för nya läsare att hitta andra bloggar. I början när jag ramlade in på nya sidor, kollade jag alltid deras blogrollar för tips. Nu vete fan… nu kollar jag mest för att se om jag känner igen några namn. Aha, den och den tillhör den och den gruppen. Det blir som löst sammanhållna kollektiv. En slags interna klubbar. Men igenkännandets glädje är numera lite slappt ”jaha?” Det ska mycket till idag för att jag ska ta mig an en ny blogg. Trots att det finns så många bra där ute. Men man håller sig till de gamla invanda. Ska det vara så? Jag vet inte.
Vissa bloggar har länklistor som är perverst långa. Kan de verkligen hinna med att läsa alla, rekommenderar de verkligen allihop? Så man klickar lite på måfå och kommer till bloggar som inte finns längre, eller inte uppdateras på flera månader. What’s the point?
Kanske är det nån som surar till nu om jag tar bort deras länkar? Jo, kanske det. Betyder det att jag inte läser er längre? Jo, det gör jag. Faktiskt. Men så är det säkert ytterligare 20 bloggar som inte finns upptagna där i listan och som jag ändock läser varje dag. Varför står inte dom med? Hur fan gör jag mitt urval egentligen? Sanningen är den att jag inte gör ett urval längre. Jag är slapp, slö och likgiltig.
Nä. Snart ryker den där jävla listan. Kanske ska man tipsa om en ny blogg varje vecka istället? Vad tycker ni? Hur resonerar ni?
LILLA BLÅ BLOGGEN 
Oh, även jag är slö och slapp. Min länklista är lång som ett ösregn och redigeras bara då och då. Rättning i ledet, känner jag. För jag vill ha kvar den. Ännu iaf. Vissa vill jag ha kvar fast de lagt av, eftersom jag tyckte mycket om dem då de var igång. Jag gillar att det liksom blir ett meddelande till en ny besökare om min blogg-smak.
Tipset om Veckans Blogg är en synnerligen bra idé.
Jo, lite så har jag också resonerat. Man vill visa läsarna litegrann vem man är genom att tala om vilka bloggar man läser. Men jag tycker inte min blogroll är representativ längre. Jo, på sätt och vis. Men ofullständig. Och kanske orättvis. Så antingen gör jag den evighetslång eller så tar jag bort den. Lutar mer och mer åt en ”veckans” istället.
Äh, jag har inget system. Men å andra sidan vore det förjävla oetiskt att hålla sig med organisatoriska knep på en sida med namnet omnia absurdum est.
”Gör vad du vill skall vara hela lagen.”
Jag hittade till dig genom Halvars bloggroll och genom dig, lilla blå, hittade jag till Majsan och Znogge och Prudelutt och många som jag besöker men kanske inte varje dag. Och till Huskorset vet jag inte varifrån jag fick tipset. Visst fyllder de sin funktion men medges att det tar tid att läsa alla och kanske kommentera… Tips om bloggar kan ju också vara en idé förstås…
Jag är sämst i bloggvärlden på att kommentera. Jag vill bara ta tillfället i akt att skriva det här. Som en kommentar. Annars har jag blivit uppsnokad av sanslöst rolig blogg helt nyligen.
Skatan: Det låter bra. Att du hittade hit och hittade andra. 🙂 Och att vi hittade dig.
Majsan: Det menar du inte? 😉
Ingen dum idé. Det blir gärna mycket.
Jag är inte så trogen när det gäller bloggar, det är ju lite som tidningar. Man hittar en favorit, hänger med ett tag – ibland länge, ibland kort och ibland sporadiskt. Sen är man ju på olika humör och är sugen på att läsa olika saker. Jag kan ofta hitta nya favoriter bland kommentarer hos andra.
Till min stora och illa dolda stolthet så ser jag att jag finns kvar i bloggrullen 🙂
Och du min kära LB blir kvar i min. T.o.m. långt efter att jag försvunnit.
Du är min skrivar-hero 🙂
StoraB: Yep.
Camilla: Yep.
Bax: Yep.
En bloggroll är bra ändå, just för att man hittar nya bloggar många gånger genom den. Jag rensar min då och då, tar bort dem som inte är aktiva eller som jag kommit ifrån på nåt sätt.
Känner aldrig stress över att jag inte kommenterar dock, eller ens hinner läsa jämt, så ser det ju ut, ibland är det gött och sitta och läsa, ibland hinner jag inte alls, eller prioriterar bort det.
Hit går jag när jag behöver le mitt i allt vardagskladd i huset, här hittar man alltid det oväntade!
Lilla Blå har en permanent plats i min bloggroll, det är som svenska akademin ungefär 🙂