Etikettarkiv: Påskafton

Påskafton 2019, en död Errol och så jag

errolflynn1Errol Flynn dog när han var 50 år gammal. Det var hans 17-åriga älskarinna som fann honom. Jag tittar på en dokumentär över den gamle fallne matinéhjälten och rumlaren. Jag halvligger i soffan fulltankad med potatisgratin och rökt lax. Full av vild trots mot vårsolen utanför fönstren. NEJ! Jag tänker inte göra pöbeln sällskap därute, alla de där vårkåta svennarna i sina T-shirts och solglasögon, påsklediga helgfirare, rosévinsblaskiga småmödrar, livsdugliga men skelögda tonåringar, blekfeta karlar med enfaldiga kvardröjande blickar… Idag vägrar jag. Idag liksom igår. Solen får lysa bäst den vill, jag gitter inte. Har vi otur står jättelampan på ända till september. Som förra året. Vem minns inte den mordiska, evighetslånga, onormala mardrömshettan som svedde marken torr och gul redan i maj? Errol Flynn dog när han var 50 år. Hans 17-åriga älskarinna kände inget särskilt när hon fann honom, berättar hon i dokumentären. Det är eftermiddag. Det är påskafton.

bar deco spegeln

Igår provade jag konceptet biofilm med käk och dryck. På Spegeln i Malmö. Hela idéen lät så lockande. Att tillsammans med andra njuta av en film samtidigt som man kunde ta sig ett glas vin eller en öl, käka lite god mat. Allt i påhittad 30-talsmiljö. Det kunde säkert ha fungerat fint men jag upptäckte snart att jag nog föredrar ”vanlig bio” där folk sitter på sin plats under filmen och förhoppningsvis tiger still. Inte som här ränner omkring ideligen för att gå fram till baren (placerad i biosalongen) och tanka mera vin, öl och sprit. Inte lämna beställningar på mat och snacks hos personalen som en gång var femtonde minut öppnade dörren och klev in för att kolla läget. Beställningsläget. Det var dyrt och det var förbannat störigt. Jag som ville fokusera på filmen fick finna mig i bestickslammer, skålanden och folk som rände förbi i tid och otid. Men nu har jag provat det. Nu är jag hemma i muminsalongen med Errol, bakom skitiga fönster där solen studsar förgäves och en lång lista på ogjorda måsten liggandes på bordet. Jag tuggar lite på underläppen. Tänker på Pentlandsundet. Tänker på stumfilmstiden och vikingatiden och funderar över hur en isbjörns andedräkt kan lukta. Fryser man på månen? Jag tänker på att jag inte vet särskilt mycket. Att jag gått upp fyra kilo sen i vintras och att Errol hade en 17-årig älskarinna. Runt halsen har jag lindat en sidenscarf. Den får mig att känna mig lite som Sven-Bertil Taube. Det är ju också själva fan.

2 kommentarer

Under Film och TV, Gubbar, Uncategorized