Etikettarkiv: Kvinnor

Längtan

Från första början 1398
Ge mig en kvinna!

led zep riff
Ge mig ett Led Zeppelin-riff!

Från första början 124
Gud, skänk mig en kvinna!

Från första början 1375
Ge mig en kvinna!

Från första början 1780
Ge mig en kvinna!

Från första början 1380
Ge mig en kvinna!

Från första början 1776
Ge mig en annan kvinna!

Från första början 2246
Ge mig någon, vem som helst!

Från första början 1831
Gode gud, skänk mig en kvinna!

Gud ge oss kvinnor
Gud, ge oss kvinnor! Massor med kvinnor!

i hamn
En kvinna?

3 kommentarer

Under Gubbar

Hur man blir tokglad i köket

Skona händerna vid piskning genom att sätta på ett cykelhandtag på piskkäppen. Det underlättar arbetet mer än Ni tror.

Manual för SM-benägna sexhungriga medborgare anno 2008? Nej för tusan, detta saxar jag ur den fantastiska lilla pärlan till bok ”Att bygga bo” som skänktes till unga skånska kvinnor ”som stå i begrepp att ingå äktenskap”. Tryckår finns tyvärr inte men av bildmaterial och text måste den ha utkommit någon gång på det glada fina 1950-talet. Omslaget pryds av ett färgtryck föreställande ”Protestantiska kyrkan i Florens” av professor Sven Erixon.

Femtiotalet var det årtionde då kvinnor älskade att vara i köket. Faktum är att de blev så till sig av att vistas i köksmiljö att de oavbrutet log och skrattade, oavsett vad de företog sig därinne. Jag önskar jag någon enstaka gång kunde se så där lycklig och nystruken ut i mitt kök, men det har nog aldrig hänt. Vad fanns i luften på femtiotalet som inte finns nu? Någon slags lustgas?

Haschkaka, någon?

Oavsett om de bakade misstänkt bruna kakor, putsade fönster, torkade snoriga ungar eller bredde mackor så var de ständigt leende och dessutom piffade i håret. Köksattiraljer utövade en lockelse som nog närmast får karakteriseras som erotisk. Ett nytt kylskåp eller en klämmig spishäll kunde orsaka orgasmliknande ansiktsuttryck.  För att inte tala om diskmaskinen. Det fick kvinnor att nästan gå ned i brygga.

Maskinlycka in absurdum Kanske kan böcker som ”Att bygga bo” ha haft något med saken att göra? I inledningsordet går att läsa följande kloka vägledning: ”Skulle det någon enstaka gång inträffa att Er älskade make inte har möjlighet att genast uppfylla Era önskningar, så bär det som en kvinna. Glöm inte att le igenom tårarna, när Ni brister i gråt. Även den mest perfekta hustru måste brista i något, det inser en god äkta man. Och Ni kommer aldrig att ångra, att Ni någon enda gång låter honom få sista ordet, särskilt om Ni vet att ordet är ‘Förlåt!’ Hur skulle Ni annars haft kraft att le genom tårarna?” Nä, det kan man ju fråga sig.

Boken var alltså en lysningspresent från affärsidkarna i framför allt Skåne som med den 144-sidiga skriften ville ”animera den unga familjen i sunda köpvanor, samtidigt som vi också vill förmedla en del värdefulla råd av annan art…”

Ren jävla spislycka! Och råd blir det, sida upp och sida ned. ABC i hemvård. Läste man och tog till sig råden skulle man bli ”en framgångsrik, beundrad och lycklig husmor”. Så skönt att veta att man skattade lyckan så högt för några decennier sedan. Det var som idag viktigt att vara framgångsrik och beundrad, men man fick inte glömma bort att en husmor minsann skulle vara lycklig också.

Här fick fruntimren lära sig att även herrarnas nylonstrumpor kunde få hål på hälen förr eller senare. Men om fruarna bara hade vett nog att stryka lite stearin på utsatta ställen, då strumpan skulle användas nytvättad, så blev fibrerna mjukare och mindre sköra. Vem vet sånt idag??? Erkänn, folks, när strök ni strumporna med stearin sist?

Smetade man sedan in lackskor med ricinolja och höll dem ovanför vattenånga minskade risken för sprickor. Jag menar, detta är viktiga grejer! Visste ni t.ex att nylonplagg inte ska hängas på fernissade galgar då de lätt tar åt sig fernissan? Och vem vill komma till jobbet i en fernissad nylonsvid? Jag bara undrar…

Här är ett annat råd: Mögel i brödburken. Usch ja, detta ständiga problem vi alla tampas med dagligen. Men nu finns det bot: håll burken över en eldslåga så blir du av med möglet. (Eventuellt kan du bli av med hela handen men det står det ingenting om). Överhuvudtaget var man glad i eld under de här åren. Hör bara: ”Plastpåsar till livsmedel blir allt vanligare. Använder man inte hela innehållet första gången kan man åter hopfoga påsen genom att hålla öppningen nära en brinnande tändsticka”.

Jag känner att jag börja märka effekten redan. Jag sitter här och flinar. Känner jag mig rentav lite lycklig? Nästan, nästan… bäst att ta kapitlet om elektricitet också. Det är skrivet i en direkt och saklig ton. Jag behöver inte anstränga mig för att förstå. Jag känner att texten är riktad till mig som kvinna. Jo, tamme fan, nu känner jag lyckan sprida sig i kroppen… åh, åh, åååååååh så sköönt….

”Om proppen går betyder det att något fel uppstått!/…./Hittar ni felet – låt fackmannen reparera det. (kinky – min anm.) Hittar ni inte felet – låt fackmannen ta reda på det. /…/Koppla för säkerhets skull alltid ur strykjärnet när Ni svarar i telefonen! /…./Hur långt räcker en kWh?/…/…har Ni kanske funderat över ibland utan att få något svar. /…/Man hinner stryka fem skjortor, två par pyjamas och två dussin näsdukar! Dammsugare kan dammsuga en matta på c:a 2×3,5 m – mer än 30 gånger! /…/1 kWh räcker till symaskinsmotorer i femton timmar – motsvarar över åtta hundra meter söm!”

Nu är jag så lycklig så jag brister i något. Det är nästan som om jag skulle vara gift.

12 kommentarer

Under Hemmet, Litteratur