Tag Archives: Jamenvafan!

Släng ut TV:n, åk och fiska!

Politiker med järnrör väcker gillande eller gäspningar. Tal om växthuseffekten får folk att somna. Utskrivning av sjuka eller arbetslösa som mals till intet i byråkratiska jätteapparater får de flesta att säga ”oj” och innerst inne glädjas åt att det trots allt inte gäller dem själva. Men ta bort några sketna kanaler ur Telias TV-utbud och svenskarna går bärsärkagång i kommentarfälten på nätet. Det spottas, svärs och bannas utav helvete! Nu kan Svenne banan inte längre se på Eurosport och hemmafruarna tappar kärringkanalen 5:an.

Ja, vi väljer väl våra strider. Av vikingarna har det sannerligen blivit ett klent och urvattnat släkte. Ack!

11 kommentarer

Filed under Film och TV

Jag säger usch fast jag borde säga asch

FN tror att Sverige ett u-land inom 15 år, läser jag att nån skrivit på fejsbuck. Det bränner till i magtrakten. Sverige, det nya Biafra. Var ska jag ta vägen? tänker jag sekunden därpå. För av någon anledning har jag aldrig sett mig själv bli gammal i landet där jag är född. Och än mindre nu när FN olyckskraxar och alla slår fast oomkullrunkeliga sanningar.
Ni är vår nya underklass, säger norrmännen, och det känns precis sådär hånfullt och jobbigt som det säkert är avsett.

Ute regnar det. Jag har nu gjort allt jag kan göra för att slippa undanflykter. Jag har isolerat mig ute i ingenting, jag är avskuren från folk och fä och trafik och sånt som distraherar. Allt för att få skriva. Men inte fan skriver jag. Jag glor på regnet, jag dricker te, jag går promenader, jag ägnar mig åt att skälla ut mig själv, tyst men envetet inne i skallen. Det är allt annat än fruktbart. Läget är, som min morbror brukade säga, prekärt.

Men jag har i alla fall fått ihop några rader på bloggen… och lyckas få in både oomkullrunkeligt och prekärt i en och samma text.
Jag är ingen James Joyce. Men kanske kan jag få loss den här skiten jag har på tvären och tysta rösten i skallen?
Kanske kan jag tillåta mig själv att vara riktigt dålig ett slag för att kunna bli bra i slutänden? Skrivande är ingenting annat än jobb. Inspiration kommer först efter transpiration. För att glo på utsikten måste man först klättra till toppen… och så vidare. Floskler kan kanske hjälpa. Att blogga om ingenting kan kanske hjälpa. Jag vet inte.

Nu är jag tråkig.
Förlåt.
Fan.
Men… ja, förlåt.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Låtom oss likt svalorna bygga oss ett bo

Blandat 017

Äter du fläsk och dricker brännvin och är emot spårväg i Malmö och Lund? Tror du att invandrare tar över och exploaterar skånsk åkermark? Är du förvissad om att Skåne skulle kunna bli ett alldeles eget självständigt land i Europa? Vill du hinna före Skottland och Katalonien i att rösta om självständighet? Jamen, då kan du lugnt rösta på Skånepartiet. Ett minst sagt udda parti som tycks vilja vrida klockan tillbaka till något slags brännvinsosande bondesamhälle samt stänga de skånska gränserna för allt och alla. Ut, smålänningar och polacker! Försvinn, göteborgare, norrlänningar och bosnier. Låt bli de skånska åkrarna. Ge fan i våra morötter och sockerbetor! De växer snett tack vare er. Eller hur man nu resonerar… det hela är väldigt luddigt men det verkar som om halalslakt och icke-kristna kan ha något med saken att göra? Eller så är det den där spårvägen i Malmö som är roten till det onda. Spårvägar, det är säkert islams fel. Eller hur fan man nu ska tolka den här gravt sinnesförvirrade smörjan som (felaktigt hoppas jag) damp ned i min brevlåda igår…

Blandat 018

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men det är lite sött att de måste trycka instruktioner på kuvertet om hur man öppnar det. De har tydligen insikt i sina medlemmars bristande förstånd.
Saliga äro de okunniga, som mormor skulle sagt.
Amen.

16 kommentarer

Filed under Uncategorized

Gulla gilla dela

Varför måste vi vara så gulliga och varför måste allting gå så fort?
Varenda dag. I våra sociala medier. Vi gullar med varandra som tandlösa kärringar. Bara någon lägger ut ett foto på sig själv, sin kattunge, sitt barn eller sina nyinköpta skor så gullar vi. Åh, vad det är fint alltsammans. Guuu, vad söt du är. Baby! Gullet! Looking good! Superfint!

Och vi oooar och iiiiar och trycker ”gilla” tills tungan hänger utanför. Vi är så gulliga mot varandra. I sociala medier alltså. Inte i kön på ICA. Där skiter vi i om han framför oss har ny frisyr eller om hon i kassan skaffat hundvalp. We don’t give a fuck. Snabbar’e på för fan!

Men det ska gå fort även på Facebook. Jättefort. Det måste det göra om man ska hinna sprida sig tunt över alla femhundratrettiosju vännerna. Eller var dom åttahundrasex numera? Minns inte, hinner inte kolla. Vet faktiskt inte riktigt vilka dom är. Måste bara rafsa igenom det snabbt… nu igen… för hundrafemtioelfte gången sedan imorse. Vad läste jag för en kvart sedan? Minns inte. Vem var det som rekommenderade vilken artikel/film/låt som jag skulle kolla? Minns inte. Tryckte jag gilla? Oj, det gjorde jag nog. Det verkade ju bra. Men vänta nu… vad stod det… hos vem… var det nån som köpt ny hundvalp? Eller fått cancer?

Vem, vad, hur, när, varför, fram, bak, bläddra, upp, ned, in, ut, sen, senare, nej nu, nej igår, fast vänta… ÅH FY FAN!!! MÅSTE VI VARA SÅ GULLIGA OCH MÅSTE ALLTING GÅ SÅ FORT?

Ibland blir vi extra pompöst engagerade. Riktigt sådär jättefint engagerade som man ska bli. Ty något har stått i en artikel eller visats på TV eller kanske är det rentav en privatperson som tänkt till ett varv extra och själv kreerat en text/bild/film och lagt ut… och vi ENGAGERAR oss. Jättemycket. Vi trycker gilla-knappen med eftertryck och därefter på dela-knappen. Vi skickar engagemanget vidare ut i cyberrymden. Ty vi är godhjärtade människor, vi har moral och indignation i lika stora delar, vackert portionerade som stjärthalvor. Vi VILL rädda den där trebenta hunden, den utvisningshotade familjen eller skänka en get till Afrika eller se till att Greta med lårbensbrottet får en kaffebryggare till jul, ty vi är GODA människor. Tre sekunder senare har vi glömt alltihop igen. Men ingen ska komma och säga att vi inte ENGAGERAR oss. Ty vi är så gulliga och fina – även om vi har bråttom som fan.

Så länge det finns gilla- och dela-knappar behöver vi inte själva formulera oss i ord. Vi behöver bara trycka lite med fingret och så har vi kommunicerat färdigt. Vi behöver inte ringa varandra, vi behöver inte träffas, känna lukten av varandra, se varandra i ögonen och… gud förbjude… tänka lite själva. Argumentera. Prova våra tankar och teorier. Bli emotsagda. Få höra andras tankar.

De gånger vi ska uttrycka oss skriftligt blir det i korta satser. Förkortningar. Smileys. Rumphuggna stavelser. Ha! Kul! Fett! Usch! Fan! Ok! OMG! WTF! LOL! Höhö! Puss! Ses!
För vi har ju bråttom nu. Det måste gå undan. Jävlar, vad det måste gå undan! Det är så mycket som ska täckas in. Det finns så mycket information där ute.

Alla som ska säga något. Utan att de säger något alls. Alla som man måste hinna med – utan att man hinner med någon alls.

Men gulliga är vi. Ingen ska komma och säga att vi inte är gulliga.
Jag också. Tycker ni inte?

25 kommentarer

Filed under Uncategorized

Förfärligt, förfärligt. Så det så!

Praha okt 2013

Det är ju förfärligt egentligen. Jamen, visst är det väl?
Vadå?
Allting såklart.
Är det?
Ja! Det är det! Märker du inte det?
Nja… så farligt är det väl inte?
Det är det visst det! Du begriper ju ingenting!

Ja, jag är skitsur idag.
Nej, jag vill inte höra några invändningar.
Men idag, ska ni veta, idag slickas inga stjärtdelar! På någon!

3 kommentarer

Filed under Uncategorized