Etikettarkiv: Emotional Rescue

Down in the hole

Den här låten fick mig att flytta hemifrån. Aldrig mer skulle jag ta stryk från någon. Allra minst min far. Aldrig mer. Med LP-konvolutet följde ett stort utvik, en färgaffisch modell större. Jag tejpade upp den på min garderobsdörr. Min far spöade mig för det. Knarkpropaganda, ansåg han, den gamle ex-boxaren. Och jag flydde ut i vinterskymningen, satt och grät bland fyllgubbarna på busstationen som försökte trösta mig utan att förstå vad som hänt. Jag tog bussen några mil in i de tunga granskogarna, flydde till en släkting. Sedan skulle jag aldrig flytta tillbaka. Min far grät. Bad om förlåtelse. Men nånstans inuti mig visste jag att det inte gick längre.

Down in the hole. Det är ingen konst att vara sams med sina döda föräldrar. Men den här låten gör fortfarande fruktansvärt ont i mig. Så väldigt, väldigt ont. Samtidigt inser jag att det är en snygg låt. Jag älskar Emotional Rescue-plattan. Den blev rätt utskälld när den kom. Jag förstod aldrig varför. Det var så mycket jag inte begrep då. Fan vet om jag begriper mer nu?

Jag lyssnar mycket sällan på den här plattan, på den här låten. För det är något som borrar sig  vasst och djupt in i de där skrymslena som mår bäst av att ligga nedsläckta.

Ja, ja.

Mor och far. Kärlek och hat. Skratt och gråt. Åren går… såren finns där… och vemodet… och så en hel massa annat som jag inte riktigt förmår fånga in och sätta ord på.

Yep, folks. Så är det. Down in the hole. Jag svor på att aldrig mer ta emot en mans knytnävar. No. Fucking. Way.

9 kommentarer

Under Musik