Etikettarkiv: Blå Blend

”Snus är snus om ock i Ettans dosa…”

En Aftonbladet, en dosa Ettans snus och ett paket Minden. Det var den stående beställningen jag lämnade in i kvarterskiosken varje dag. Farsan orkade nämligen inte gå själv så han skickade iväg sin lydiga slav. Det var rätt surt, det där. Han satt vid köksbordet och lade upp mynt på vaxduken. Någon enstaka gång kunde det hända att jag fick några kronor för besväret men lika ofta kontrollräknade han åt andra hållet.  Snåljåp!

Skit samma vad det var för väder, dagens order var att pallra sig iväg till kiosken och hämta hem väsentligheterna. Det här hände nämligen under förra årtusendet, då barn utan problem kunde köpa ut tobak till sina föräldrar utan att någon höjde ett ögonbryn.

Farsan måste ha trott att det var hälsosammare med Mindens mentolcigg än vanliga cigg. Många trodde det på den här tiden. Mentol var lite hälsosammare, det smakade ju nästan som halstabletter.  Men Blå Blend var för kärringar, ansåg farsan, och tryckte i sig ett paket av den starkare sorten. Varje dag i många år. Och så snusade han. Ty det gjorde ju alla riktiga karlar. Påstod de själva i alla fall.

På den här tiden, under förra årtusendet, fanns inget portionssnus. Jag kom hem, farsan kollade eventuella växelmynt på vaxduken, körde ned näven i dosan och knådade sig en rejäl prilla. Sedan körde han in den under överläppen, tände en Minden och slog upp Aftonbladet med en bestämd snärt och lade den på köksbordet. Morsan slutade med dukar av tyg och gick över till vaxduk av den enkla anledningen att trycksvärtan från kvällstidningen kunde – åtminstone en tid – gå att torka bort med disktrasan. Det var värre med mormors hemvävda linnedukar.

Expressen då? Det var en dödssynd, enligt farsan. Den där gången jag köpte den för att Aftonbladet var slutsåld orsakade närapå en stroke. Jag gjorde aldrig om misstaget.

Själv har jag aldrig riktigt förstått skillnaden på de där blaskorna, pest som kolera, senap som ketchup liksom. Big deal. Nej, farsan läste aldrig en bok. Men Aftonbladet var ett måste. Samma visa varje dag. Han slog upp tidningen och så blev han tvärförbannad.  Varför han så gärna ville läsa något som alltid fick honom på dåligt humör begrep jag inte då och inte nu heller.

Egentligen var han rätt dum i hövve.

Fast han gjorde mor gravid. Och det var ju tur, annars hade jag ju inte kunnat sitta här och blogga.

Och då hade du kanske fått hålla till godo med Blondinbella istället.

Bara en sån sak.

10 kommentarer

Under Gubbar