Etikettarkiv: Anais Nin

Politik, Paris och poesi

Jag ser att Hillary Clinton vill bli USA:s nästa president och jag tänker; hellre hon än en republikan. De sistnämndas människokärlek tycks bara omfatta dem själva. Men å andra sidan, vem fan kan lita på en politiker, oavsett partitillhörighet? Världens viktigaste ämbete har det kallats. Med så mycket makt följer obestridligen korruption… väl?

För ett par veckor sedan träffade jag en kvinna från djupaste mormonland, Utah. Hon jobbar för republikanerna. Men oss emellan, hon lade plötsligt handen på hjärtat, med knuten näve, och utbrast: Obama is my president! Och i den stunden tyckte jag så mycket om henne. I den stunden blev hon jordnära som en norrlänning. Jag vet vad hon kämpar mot varje dag på sitt jobb. Hon är modig.

Det är måndag och jag har en ledig dag, en liten kvarglömd semesterdag från långt tidigare som jag nu tar ut. Jag hade stora planer för idag. Storstädning och nyttigheter. Men jag skiter i det. Ute blåser det så kallt, trots den tillfälliga solen. I min trädgård, utanför köksfönstret, ser jag blåmesarna och gråsparvarna. Deras fjäderdräkter är uppburrade i värsta punkfrisyrerna. Så jag stannar inne. Översköljs av en plötslig längtan till det franska. Franska lokaler, fransk musik, fransk attityd, franskt hångel i filmisk tobaksrök.

Så jag sprejar lite 20-talsparfym i luften, jag plockar fram Georges Brassens och Mistinguett. Kurar bland kuddarna, tänker på Henry Miller när han satte på Anaïs Nin efter att ha cyklat som en tok bland de parisiska gränderna för flera decennier sedan. Allt för att hinna fram till hennes späda kropp innan hennes man kom hem… Imorgon kan jag också göra vad jag vill. Sista lediga dagen. Kanske blir det böcker, kanske blir det havet, kanske blir det skurhinken eller poesin. Spelar ingen roll. Allt är som det ska. Äntligen!

Annonser

8 kommentarer

Under Uncategorized

Nope, Nin

Provar att läsa Incestens hus av Anais Nin en kväll. Läser den från pärm till pärm i ett slag (inte så svårt, den är tunn som en oblat). Jag begriper inte ett smack av handlingen.

Det känns därför lite skönt att komma till slutordet och läsa att Henry Miller inte heller begrep den – åtminstone inte första gången. Själv tänker jag inte försöka en gång till. Livet är för kort.

3 kommentarer

Under Litteratur, Uncategorized

Absintheväder och lite intellektuellt göka…

Jag konstaterar att fransmännen visste vad de gjorde när de inmundigade iskall absinthe om eftermiddagarna. Jag gör faktiskt likadant idag. Ja, jag tänker unna mig en liten cigarill också.

Lilla Blå har genomlevt en stekhet dag framför datorn. Lilla Datorn har också genomlevt en stekhet dag och närapå osat bränt. Vi har slitit som djur, min bärbara och jag. Timme efter timme.

Fothelvetet har knorrat såklart. Men jobbet ska göras. Jag haver stretat. Men nu är det nog för idag!

Jag sippar på en iskall Emile 68 och väntar på att en tillstymmelse till svalka ska komma med skymningen, även till min lilla stadslägenhet. Idag har jag ätit två ägg. Det är svårt att äta mat i värmen. Därför slår min mjölkiga gröna drink en kullerbytta i magen när den landar. Det blir varmt innanför naveln. Jag lutar mig tillbaka i soffan och drar efter andan. Tänder cigarillen.

Tänker på Suziluz, den fantastiska bloggaren med det varma skälvande hjärtat som nu befinner sig i Paris på egen hand. Åh, jag hoppas hon mår bra. Jag hoppas även hon har vett att sippa på en absinthe i sommarkvällen, vippa med foten, sittandes på ett café någonstans. Det gör hon säkert.

Imorgon fortsätter jobbet. Det är bråda dagar nu, och har så varit en tid. Ibland tycker jag det tar för mycket av min själsro, ibland slår mig insikten: ”gud, vilket bra jobb jag har”! Jag sysslar med skriven text hela dagarna, jag skriver text, jag översätter text, jag flyttar och stuvar om och hittar på och klipper och klistrar text – hela dagarna. Fula texter. Fina texter. Viktiga texter. Bajstexter. Alla slags texter. Och som om detta inte räckte, så bloggar jag också. Med mera texter. Ord, ord, ord. Jag älskar ord. Jag älskar texter. Det är livet, det. Men ibland spyr jag på skiten. Det är okay, det också. Rensar rent.

Det är lite surt att vara så begränsad i sin rörelsefrihet som jag är just nu. Jag ska helst inte belasta foten, men haltar runt i lägenheten så gott jag kan. Vill ut. Har suttit som panelhöna nu sedan i torsdags. Ute steker solen, genom fönstrena hör jag stadens liv, jag tjuvlyssnar till diskussioner på trottoaren utanför. Inbillar mig att alla andra lever intressantare liv än jag; liv med grillpartyn och strandliv och lantliv och semesterliv och social gemenskap så det knakar i fogarna. Själv går jag som ett djur i bur. Vill till havet. Vill ut till min lilla ö och mitt lilla pörte. Andas frisk luft. Ta del av sommaren.

Men jag sitter här, i en skitvarm lägenhet och skriver texter. Himlen utanför vitnar av hettan. Hela stan bågnar under temperaturen.

Filmtipset Ikväll tror jag att jag ser på ”Henry & June”. En bra rulle, med manus av Philip och Rose Kaufman. Det handlar om författaren Henry Miller, flintskallig kåtbock som strular runt i Paris 1934, luspank och sugen på livet. Han träffar Anais Nin, en liten docksöt varelse som är gift. De skriver båda texter. Många texter. Henry Miller är också gift, med Jane (här spelad av Uma Thurman). Och så blir Henry knullsugen på Anais och hon på honom. Men så blir hon även sugen på Jane. Och så är trekanten igång. Hej och hå. Det blir dans också. Och bordellbesök. Och författarvåndor. Jag tycker om den här filmen. Jag tycker om tidsskildringen. Jag attraheras av Paris och de skildrade personerna.

Henry Miller blev en känd författare med tiden. Jag gillar honom och inser i just detta nu att jag borde ta och läsa honom snart igen. Anais Nin blev också en känd författare med tiden. Hon skriver också jävligt bra. På 70-talet utgavs hennes dagböcker, där hon bland annat återgav hela den här trekantshistorien som filmen ”Henry & June” bygger på. Filmen kom runt 1990 tror jag. Den kanske går att hyra fortfarande. Har ni inte sett den, så har ni något gott att se fram emot. Den är vacker. Den är erotisk. Den är färgstark och humoristisk och lite sorglig.

Äh, vad fan… nu kör jag igång. Hej på ett tag.

13 kommentarer

Under Absinthe, Cyberrymdens bästa, Film och TV, Litteratur