Jag och de två damerna ligger utfläkta i väninnans salong. Deras karlar har left the premises, som engelsmännen säger. Kanske är de iväg och fiskar? Lagar motorer? Gu’vetva män gör när de leftar the premises och lämnar damer ensamma i salongerna. Jag har ingen karl. Men jag har vin. Tre flaskor har jag tagit med mig för numera känner jag tydligen inga svenssongränser. Eller så har jag blivit alkoholist? Oavsett vad, jag har också med mig ett kilo jordnötter. Vi äter jordnötter som om vi aldrig sett dem förr. Vi är alla klädsamt robusta numera. Till åren komna, som man sa förr. Och så hinkar vi rödtjut. Pratar allt mer, allt fortare, våra röster faller in i varandra som dansare i varandras famn. Sen lutar vi oss tillbaka. Stinna vackra bröst står ut som fregatter från våra kroppar. De guppar ju mer vi skrattar. Och vi skrattar alltmer. Snart är det nog full storm.
– Man luktar gott ur munnen när man äter jordnötter och dricker vin, säger jag. Det är nästan så man vill hångla med sig själv.
En av väninnorna brister ut i skratt.
– Ja, inte vill man hångla med gubben sin numera.
Sen ser hon sig förskräckt omkring, som om hon är osäker på vem som kan ha hört henne, som om hon är förvånad över orden som hoppat ur hennes mun, lätta som grodyngel, hyggligt slemmiga i sin uppriktighet.
Men vi nickar och hummar instämmande. Sörplar ur våra vinglas. Spotifylistan rasslar ur sig ännu en sån där fransk hisslåt, försynt tassande, lite monoton och låtsasromantisk. Vi känner oss ungefär likadana, antar jag. Förutom försynta förstås. Vi blir allt mindre försynta ju längre dagen lider.
Vi kommenterar bästa vännen till en av de frånvarande männen. Han som inte får till’et med nån kvinna.
– Men så är han också lika spännande som ett tomt skafferi!
Säger nån av oss och så guppar fregatterna muntert och instämmande i takt.
Utanför fönstren skymmer det. Väninnornas karlar fiskar eller lagar motorer.
Jag vet inte – och de andra två tycks inte bry sig.
Ännu en dag i avlånga Svea land.
LILLA BLÅ BLOGGEN 
GLAD PÅSK