– Ska du inte ge ut en bok snart? undrar folk. Sen typ decennier.
– Ge ut en själv, brukar jag svara. Eller så citerar jag vem-det-nu-var som sa: Kan du låta bli att skriva en bok, så låt bli!
Det ges ut tusentals och åter tusentals boktitlar varje år. De flesta av dem läses av ingen alls.
Sen bränns de. Bokbålen tog inte slut med andra världskriget om nån nu trodde det. Fast nu använder man andra ord. Makulatur. Pappersmassa. Fjärrvärme.
Det finns olika siffror på hur många författare i Sverige som de facto kan leva på sitt skrivande: några säger 5-10 personer, andra siffror visar cirka 15-20 namn. Men inte mer än så. Sug på den ett tag, kamrat!
Allt fler förlag vill att författarna själva ska betala för sin utgivning. ”Vi hjälper dig med distributionen” erbjuder de sig glatt, utan att närmare gå in på detaljerna. Men resten får man stå för själv. Plus själva skrivandet då. Som kan ta – åratal. I pressen talar man om gigekonomin och de nya daglönarna – de skulle granska författarnas villkor! Och snart är det AI för hela slanten och historier framställda av datorer. I ett nafs. Med rätt ingredienser för att sälja. Likriktningen blir total.
Imorse läste jag om en novelltävling, ett samarbete mellan ett bokförlag och några tidningar (jag gitter inte nämna namn). Tio noveller ska ges ut i bokform. Första pris: 35 000 bagare. Andra pris: 10 lakan. Tredje pris: 5000 silverpengar. De övriga sju får alltså ingenting! Jo, de får tre böcker vardera som betalning. Troligtvis för att dela ut till de närmast sörjande. Inte mycket till distribution där inte. Men för att delta i tävlingen måste du betala 550 kronor i anmälningsavgift. Hur många skrivande själar därute vill inte delta? Hur mycket slantar kan man inte håva in på bara anmälningsavgifterna? Tryckningen lär inte bli ett problem. Och vi talar knappast några stora upplagor heller…
Om detta kan man tala mycket. Men jag gitter inte. Jag blir bara förbannad.
Januari är snart till ända. Det har varit en jävla månad på flera sätt. I privatlivet såväl som ute i världen. Jag har gnisslat tänder, svurit många fula ord, legat sömnlös, ragglat mellan total passivitet och mycket, mycket destruktiva tankar. Nu vill jag ta hål på den här bölden. Klämma ut lorten och ta mig an februari – vad nu den för med sig. Sexorgier? Bergsbestigning? Intervjuer med getfarmare? Inget är säkert… bara detta: jag ger inte ut nån bok nästa månad heller. För jag kan låta bli!
LILLA BLÅ BLOGGEN 
På min andra blogg la jag in tre egna rader i ett sånt där program. Tre rader blev fyra längre stycken. Helt galet. Länk:
https://htffsodermalm.wordpress.com/2022/12/19/app-test/
Herreminje! Jag blev lite yr där… 😀
Det verkar finnas massor med folk som skriver nu för tiden. Men är det någon som läser, tänker jag. Har inte folk slutat att läsa? Texten är död som kommunikationsform, tänker jag. För högt kan jag ju inte säga det, eller skriva det för den delen. Då låter man ju så in i helvete gammal och bitter.