Ank-knark

Ja, jag lägger in ett bindestreck i rubriken för de flesta av er vet väl inte vad ankknark är? Ni kan ju tro att det är ett samiskt ord för en benknäckare – eller benämningen på någon motordel till en snöscooter. Men det här, mina vänner, det här är berättelsen om knark i ankor och inget annat. Det här är också berättelsen om smugglare John-Åke från Tvärshult norr om Märgbäcken.

Allt började den där gången John-Åke kom i kontakt med männen i den gula Amazonen nere vid macken, precis där i korsningen där Tvärshult tar slut och Märgbäcken tar vid. Han var nere för att köpa en stock snus då han blev tilltalad av en man med främmande dialekt. Vad som utspelade sig därefter är lite dimmigt men det var i alla fall den dagen John-Åke blev leverantör av ankknark (nu får ni klara er utan bindestreck, hörni).

Hemma på gården hade John-Åke 137 feta och fina ankor gåendes. Alla hette Sune eller Ulla och såg likadana ut. John-Åke såg aldrig nån skillnad på en Sune eller en Ulla, trots att han haft ankor så länge nån kunde minnas. Dock hade han råpejl på hur många de var till antalet. Etthundratrettiosju stycken; fina, frodiga och extremt aggressiva. Om John-Åke nån gång råkade se ett ägg trilla ur röven på någon av dessa så utropade han alltid ett triumferande ”Ulla” – men glömde lika snart bort det hela igen. 137 Sunar och Ullor skulle nu bli knarklangare av värsta sorten. Iförda små skyddsvästar. Och detta var bara början…

John-Åke hade utlovats fruktansvärt mycket stålar av männen i Amazonen. Det krävdes också en hel del deg för att fresta John-Åke att genomföra slakten på 137 prima feta ankor. Och fort skulle det gå! Han funderade över bästa sättet att närma sig dessa aggressiva djur och döda dem utan att egentligen åstadkomma någon yttre skada på deras kroppar. Varje kropp skulle ju nämligen bli käril för ett icke föraktligt antal gram högoktanigt heroin.

Jag vet, jag vet. Just nu tänker ni inte på i vilken kroppsöppning heroinet skulle stoppas in. Nej, ni funderar över varför 137 feta och fina ankor skulle iföras skyddsvästar. Bra fråga! Kul att ni är observanta. Men vi kommer till det…

Först skulle alla Sunar och Ullor slaktas. Amazonen körde upp på gårdsplanen tätt följd av en kylbil som girade in framför boningshuset. Mannen bakom ratten rörde sig inte ur fläcken utan satt lugnt kvar och rökte. Hans mustasch hängde snett, noterade John-Åke. Männen i den gula Amazonen vevade ned rutan, vinkade till sig honom. Han kände sig stingslig, nervös rentav. Det var en viktig dag. Ankorna hade han föst ihop inne i ladan, de förde ett jävla liv och var mer aggressiva än någonsin.

*

Näää, hörni….

Fortsättningen?

Det är inte bara jag som ska jobba härinne. Fortsättningen kan ni skriva själva. Gärna i kommentarsfältet. Tack för kaffet!

Annons