Det här med hål

Lördag morgon. Jag vaknar rosig som en nyplockad räka. Jag dressar mig i snyggslips och skjorta, jag är på hugget, jag känner en frisk fläkt av livet. Ute är det grått och lerigt efter fredagens skyfall.

Inne hos en bloggare med blues skriver jag något förvirrat om det här med hål. Vi ramlar alla ner i gropar lite då och då under livets gång. Trixet är att kämpa sig upp igen. Föga anar jag då hur jag kommer att få äta upp de orden…

Sen går jag ut. Studs i stegen. In i skogen, på den där lilla stigen som ringlar sig mellan de urgamla ekarna. Tio minuter senare kommer marken emot mig. Jag ligger där i leran, har trampat i en grop. Landat på vänster armbåge och handled. Vänsterfoten har vikt sig på ett märkligt sätt. Smärtan skjuter upp som en ljusbåge genom kroppen liksom illamåendet. Hjärtat skenar.

Det tar en evighet att komma hem på egen hand. Jag rasar in i lägenheten, kryper över golvet, blir liggandes framför spisen i köket. Not my finest moment in life. Kallsvetten rinner oavbrutet, jag får av mig skon och tittar ned på en fot som nu är nästan dubbelt så stor som den andra. Det där är inte min fot, tänker jag genom illamåendet och frossbrytningarna. Det där är absolut inte min fot!

Men det är det. Dygnet som följer blir en pina i kubik. Jag googlar akutavdelning. Inser att jag bor på ett ställe där jag nog får ta taxi några mil för att få hjälp en lördag eftermiddag. Jag är snål. Jag sansar mig, talar till mig själv med mammarösten, den lite barska och stränga. Kryper ut till skåpet, finner alvedon och bandage. Kör is och omslag och foten i vädret-läge. Sömnlös natt och många tankar.

Det här med hål, alltså…

Dagen efter upptäcker jag att man kan få hemleverans av matvaror via nätet. Sånt där som jag lite föraktfullt avfärdat med ”lata, rika människor som inte orkar handla själv”… Nu kickar jag loss på två veckors förbrukning. Ikväll kommer ett lass med mat. Jag känner mig som en lyxhustru. En lyxhustru med blå fot. Men jag ligger inte längre i ett hål. I tankarna har jag redan klättrat upp igen. Nu ska jag bara få med mig kroppen också så ska det fan bli ordning på torpet!

Snart är den här människan rosig som en nyplockad räka igen. Man kan inte ligga på rygg hur länge som helst, varken i soffan eller hålet. I’ve got shit to do!

6 kommentarer

Under Uncategorized

6 svar till “Det här med hål

  1. Robert

    Usch, dumma grop. Du är säker på att foten inte behöver röntgas?
    God bättring.

  2. En skvimp whisky kanske? Denna afton bjöd sambons son på lite Lagavulin 10 (travellers nånting). Funkar en måndag.
    Skönt att du kom upp ur hålet. So did I. Imorgon ska jag utmana ödet och tillbringa arbetsdagen ute i spenaten med kollegorna. 🙂 Själv bröt jag foten på tre ställen när jag trillade ner från en stol en gång. Mästerligt, om jag får säga det själv.

  3. Men Pål! Hoppas du är uppe och skuttar igen vid det här laget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s