Från leda till kärlek

Den snabba övergången från leda till ömsint kärlek – hur går den till? Varför finns det ens en övergång? Borde det inte vara två skilda saker, avskurna från varandra?

Jag vaknar lite halvvissen efter ännu en natt med galna drömmar och lätt ångest. Nej, inte den tunga ångesten, inte den stora dödselefanten; bara den lilla, lättretliga läskiga ångesten som ger magont och besk smak av gråt bak i svalget. Jag vaknar alltså, besöker dessa sociala media som tröstar och roar ibland men mest kliar och irriterar så förbannat. Tänker: idag lämnar jag alltihop, vad är det för mening med det här tramset? Idag stänger jag ned mina konton. Banne mig!

En stund senare betraktar jag ömsint nån kattfilm, begrundar det oerhörda: hur lilla sketna jag begåvats med så fina, varma vänner vars ansikten lyser mot mig och påminner mig om att världen trots allt är en god plats att leva i. Jag får små meddelanden på Messenger; vissa har blues, andra är kuttrigt puttriga. Hjärtat svämmar över och jag känner bara en oerhörd ömhet och vill klappa och pussa på dem allesammans. Mina kompisar, mina goa fina trollskott.

Sen kokar jag årets första färskpotatis. Dränker den i senapsdressing, kapris och lök. Käkar ihop med rökt lax tills magen blir svullen som en landsända. Jag lägger mig i soffan, regnet utanför den öppna balkongdörren har upphört, koltrastarna drar igång sin lilla kåtkvartett, luften är sval och ren, jag har läsplattan på landsändan och läser Edward Bloms filosofiska betraktelser ”I full blom”. Känner återigen ömheten sprida sig i kroppen, den mjuka fina känslan inför något man tycker oerhört mycket om. Gillar hans lite gammaldags, sirliga och välformulerade meningar om livet i stort. Nickar igenkännande åt mycket. Han påminner mig om hur man stod med mamma i tvättstugan och sträckte lakanen med speciella gester innan manglingen… bara en sån sak. Det hade jag helt glömt! Nu minns armarna rycket, hur mamma drog till och hur mina barnafötter började glida över stengolvet när man som sjuåring försökte hålla emot…

Sen kollar jag nyheterna lite förstrött. Samma rapportering som de senaste veckorna: fler dödsfall – och så soppan av ”pandemiexperter” som käftar om vem som har rätt och fel.

Felet med nyheterna är dock att där inte finns några förmildrande kattfilmer eller små kärleksmeddelanden från vännerna. Bara ledan kvar alltså. Jag stänger snabbt ned nätet och återgår till det som betyder nåt: musiken, dagdrömmarna, kåtkvartetten, den svala luften och litteraturen.

Det är en slö dag. Den rymmer inget överväldigande.

Ungefär som den här texten då.

Men det är vad ni får.

ek

 

4 kommentarer

Under Uncategorized

4 svar till “Från leda till kärlek

  1. Elin B

    Vem är du ens…? ❤ Tack

  2. Robert

    Jösses, muskelminne? Mammas ryck i tvättstugan. Helt glömt bort. Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s