Eva vid pianot och jag däckad i salighet

beethoven-kimdir-kisaca-bilgi-132932286-2336877-132944583-4920244Det måste ha varit nån gång på 80-talet. 1988? Hela vardagsrumsfönstret var täckt av krukväxter i grönt. Jag hade aldrig sett så många samlade på en så liten yta. De stod i rader. Täckte varje ledig centimeter. Jag var klädd i svart, nåt med axelvaddar som modet påbjöd, och hon satt där, blond och skir med blåklintsögon och de känsliga fingrarna dansandes över tangenterna. Själv låg jag bakfull i den bruna skinnsoffan och luktade gårdagskväll och smygsex.

De där åren. De där nätterna och dagarna. Eva som spelade klassiskt. Hur vi rände runt. Från ställe till ställe i hennes röda gamla PV. Den där bilen som dånade så högt att hjärnan nästan lossnade från skallen. De där svarta evighetslånga höst- och vårnätterna. När vi sket i jobbet. När allt var en jakt på heta ögonkast och rock’n’roll. När vi var små nog att rymmas i en tändsticksask.

Jag tror det var Wilmer X som spelade. Vi gled med i den mörka natten. Ingenting var omöjligt. Om eftermiddagarna samlade vi ihop oss, Eva och jag, i hennes föräldrars vardagsrum med de tusen krukväxterna. Eva spelade Beethoven på det bruna pianot. Jag låg däckad i soffan och älskade livet, älskade tonerna, älskade det utlevade, det sårade, det djärva och outsläckliga. Det slog aldrig fel. Jag somnade. Med bultande underliv. Med naiviteten som en snuttefilt omkring mig.

När jag vaknat och borstat tänderna klämde vi in oss i hennes röda PV som hette Grålle och drog ut i Sverige på nya rockkonserter. Det var som det skulle.

Ibland tänker jag på Eva. Vad blev det henne?

Jag vet ju vad det blev av mig.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Eva vid pianot och jag däckad i salighet

  1. Själv gick jag i samma klass om Nisse Hellberg så Wilmer X ligger mig varmt om hjärtat. Då hette gruppen Wilmer Pitt om man nu vågar skriva det i en anständig blogg 😉

  2. Vad och var gjorde jag av den tiden, tänker jag när jag läser. Men det är ju så dags nu. 😉

  3. Ungdomen gick alldeles för fort och ålderdomen varar allt för länge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s