Var man släpps in och vad man släpper in

20180321_152244

Men skriv den där jävla texten nu! säger jag till mig själv, i en dag, tre dagar, fem dagar. Den vill sig inte, jag vet inte vad det är som gör att hindret växer sig större för varje dag. Det är som om jag vet att jag inte kommer att hitta de ord jag vill åt.

Sånt där händer ibland. Det är inte hela världen men det är frustrerande. Ofta går jag den enkla vägen, den lates väg, och skiter helt enkelt i att skriva. Vem bryr sig liksom? Men ibland lackar jag ur på min egen flathet och tar mig i örat. Vem har sagt att allt ska rinna ur en som en vårflod?

Jag hamnar framför bilden av de där kvinnobenen i lagade strumpor. En bild tagen av Dorothea Lange nån gång på 30-talet. Det tar inte tre sekunder innan jag känner underläppen darra till. Den där skälvande känslan då jag blir berörd rakt in i märgen, utan spärrar, innan tankarna. Det där darriga ögonblicket man inte är beredd på och som slår undan marken för en.

Ibland sker det – och när det sker brukar jag tänka – tack!

Ibland kan jag få gå på tio, kanske femtio utställningar utan att det händer. Det går inte att mana fram. Händer det så händer det.

När man reser, när man är i början av resan, när allt är nytt och främmande och man själv naken, finns det en sårbarhet strax under ytan som lätt bubblar fram av konst, av musik, av främlingars oväntade leenden. Sinnena är alerta på ett annat sätt än hemma i det invanda. Hos mig blev det de lagade strumporna, en fattig kvinnas trotsiga stygn i svartvitt, som rev ned hindren och fick tårarna att stiga i mina ögon.

20180321_152052

Trots alla de andra vackra bilderna, de stilrena, de ömsinta, de starka, så är det den  bilden som kramar åt kring hjärtat. Robert Capa, Man Ray och Diane Arbus och de andra som hänger i samma lokal får ursäkta.

20180321_152549

På Musée de la Photographie Charles Nègre i Nice (som förresten flyttat till Place Pierre Gautier, intill Cours Soleya så inte en turistjävel kan missa det) pågår just nu en utställning där fotokritikern Lola Garrido ställer ut delar av sin samling. En utställning med drygt 130 vintagetryck av sextiotre olika konstnärer. Där återfinns pionjärer som Edward Steichen och Alfred Stieglitz; de stora europeiska och amerikanska namnen från 20- och 30-talet: André Kertész, Lotte Jacobi, Alexander Rodchenko och Lee Miller m.fl; där finns bildjournalistik av Elliott Erwitt, William Klein, Dorothea Lange och Robert Capa.; avant garde-snubbar som Man Ray och Rene Magritte, modefoto av Irving Penn samt mer nutida representanter i form av Cindy Sherman, Diane Arbus, Nan Goldin och Robert Mapplethorpe.

Men det är ändå Langes kvinnoben i lagade strumpor som fastnar på min näthinna. Jag vet inte helt varför och det behöver jag ju heller inte veta. Allt är ändå som det ska.

Fotomuséet har jag besökt förr. Tidigare låg det mer undanskymt i stan och man möttes av små franska damer innanför som inte gjorde minsta ansats till att tala engelska eller förklara något. Utställningarna därinne har alltid saknat engelsk text. Muséets uppgift är främst att samla in och lagra fotohistoria, av både lokal och internationell karaktär om jag förstått saken rätt. Det finns en dedikerad plats för turister och besökare. Men det är bara utanpåverket.

Själv undrar jag alltid vad det är som pågår där innanför. Och varför får inte jag komma dit in? I de gamla lokalerna fanns en stor glasvägg, vill jag minnas, med en spiraltrappa ned i underjorden. Jag brukade tänka att den säkert ledde till en källare full med gamla skatter. Dit där bara forskare fick tillträde. Specialinbjudna. Där kunde de sitta och gotta sig åt bilder som inte jag fick se.  I de nya lokalerna finns ett litet avspärrningsband och där innanför en liten korridor med bokhyllor. Längre in skymtar jag en man framför en datorskärm. Han tycks helt uppslukad. Han ignorerar mig fullständigt. Den jäveln!

Man vill alltid dit man inte får gå.

Åtminstone gäller det mig.

20180321_152000

20180321_152925

Annonser

Lämna en kommentar

Under Foto, Konst, Resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s