Brassölz och jag – vi dansar inte

-I Nederländerna är det nästan trendigt. Nästan. Vi drar i alla fall fram skiten i ljuset. Vår historia, koloniseringen av andra länder. Det är inte vackert men skiten ska upp på bordet. Vi lär ungarna i skolan, så de har klart för sig vad landet har i bagaget.

Han är från Amsterdam, han bär en rosa och blå tröja med en hamster på magen. Hamstern håller ett trollspö och bär en guldkrona. Han har flyttat hit med sin pojkvän och håller som bäst på att acklimatisera sig till de belgiska förhållandena.

-Men belgarna, fortsätter han efter att ha tagit en klunk ur vinglaset, belgarna vill inte kännas vid sin historia. De tycks helt ovetande om sin roll i Kongo till exempel. Jamen, vet du hur många miljoner människor därnere som fick sätta livet till? Belgarna har näsan i vädret och låtsas som det regnar. Unga i det här landet har ingen aning om vad som hände en gång. De vet faktiskt inte, det är inget som står i deras skolböcker, det är inget man talar om. Man håller käft om ett av de blodigaste folkmorden i historien.

Klockan närmar sig elva på kvällen. Vi, ett stort sällskap med främst ungrare, ryssar och skandinaver, sitter på en libanesisk restaurang nånstans i Bryssel. Ryssarna som snackat oavbrutet hela dagen sitter nu och glor i bordsytan. En av dem, den store skäggige, satte sig i ett flygplan för första gången i sitt liv igår. Nu är han här. Han ser knockad ut. Vägrar att möta någons blick. Ungrarna torkar sig prudentligt med servetterna. Vi andra pratar politik. Bryr oss inte om vem som lyssnar.

Bryssel är en skitig stad på flera sätt. En fejkstad som fått sin själ utsugen och ersatt med gigantiska byggnader i stål och glas. Där ligger de stora världsomfattande företagen på rad efter motorvägar som våldtar alla sinnen. När jag ska ta mig från hotellet till kontoret tvärs över motorvägen tar det 15 minuter i taxi. Hade det funnits en gångtunnel hade jag varit där på tre minuter.

Var och varannan minut dundrar jetplanen förbi utanför mitt fönster. De flyger lågt. Bilköerna i rusningstid är slöa giftormar utsträckta över halva landet. Mina tio kilometer tar exakt två timmar och tio minuter att färdas. Trots att inga fönster är öppna luktar det avgaser och bränt gummi i bilen. Alla ligger och brummar på tomgång. Luften stinker. Jag håller sjalen framför näsan.

-Var bo du? frågar jag någon.

-Maastricht.

-Hur lång väg har du till jobbet?

-Menar du i kilometer eller tid?

-Både och.

-Det är väl sådär en tio mil. Jag kör väl en fyra timmar om dagen. En bra dag, tillägger hon och skrattar.

-Och hur många timmar jobbar du?

-Åtta… tio… tolv… det är lite olika.

-Varför bor du inte i Bryssel då?

-Ingen bor i Bryssel. Har du inte märkt det?

På väg tillbaka till hotellet mitt i natten svischar företagens logon förbi utanför bilfönstret. Samsung. Johnson & Johnson. Toyota. Procter & Gamble. Microsoft. Och FIS. I gigantiska bokstäver mot en husfasad. Det räcker för mig, jag fnissar så hejdlöst att chauffören börjar kasta misstänksamma blickar.

I Bryssel finns folk från hela världen. Alla är här tillfälligt. Bryssel är en transitplats där ingen betalar något ur egen ficka. Inte ens taxin. Och alla tar taxi, svindyr sådan. Såklart. Den debiteras ju nån annan, en regering eller ett företag. Det är alltid nån annan som betalar. Och överallt finns de, den svarta delen av befolkningen som passar upp på oss vitingar. I restaurangerna, i taxibilarna, i hotellkorridoren och tvätteriet. Efter en vecka lyfter jag min högsta lön någonsin och drar hem igen.  Bryssel och jag – vi dansar inte.

Ombord på flyget luktar kostymerna lätt av svett och rakvatten. Alla har små trolleys som de vant slänger upp i bagageutrymmet. Alla undviker lika vant att fastna med blicken i någon annan. Ingen talar.

Jag sluter ögonen och tänker på havet, jag. Det stora vida. Gud, vad jag längtar hem till havet. Vinden. Fåglarna. Det som räknas.

havet

 

Annonser

7 kommentarer

Under Resor

7 svar till “Brassölz och jag – vi dansar inte

  1. Aah, det finns en tjock tjock bok om vad som hände i Kongo, gått och pillat på den länge. Kanske läge att köpa den.

  2. Tror inte det är den, men kung Leopold var ren skräck.

  3. Reybrock, Kongo en historia tänkte jag på. Kung Leopolds vålnad låter än mer intressant.

  4. Bryssel är en skitig mögstad, men du nosar som alltid upp de bästa orden. Jag hoppas du slipper ur Maastricht snart, havet saknar dig

  5. Usch låter som värsta tristaste ställe man kan vara på. Vilken tur att du fick åka hem

  6. Skönt att du är hemma igen, med andra ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s