Låt det goda rulla

När 2016 gick mot sitt slut minns jag att jag skrev på Facebook att det nog varit mitt bästa på tio år. Nu, när 2017 fått på sig skorna och är beredd att löpa iväg för gott, konstaterar jag att jag kan lägga ännu ett rasande gott år till rullorna. Det där provocerar, antar jag. Det är så många som väljer att fokusera på skiten så mycket att de glömmer det goda.

Man ska ju göra en inventering i slutet, en årskrönika, som sammanfattar godbitarna och eländet.

Så jag började skriva ned vad som varit bra. Det blev en och en halv A4. Så skulle jag skriva det dåliga. Jag kom inte på något. Naturligtvis har det varit skitdagar. Men så här i efterhand känns de så fjuttiga. Småtrams bara, sånt där vardagstjafs som kallas livet. Nån förkylning, lite motgångar, sånt som inte riktigt gick som jag tänkt mig. Men hade det tyngd nog att hamna i årskrönikan? Nej.

Så jag fick – förvånat ska erkännas – konstatera att jag haft ett kanonår privat. Nej, världen i stort har inte haft ett kanonår, långt därifrån. Men i det privata har det rullat på. Hälsan? Skitbra. Ekonomin? Bättre än någonsin förr. Vännerna? Friska och vid liv. Jag har rest till platser jag önskat besöka sedan jag var barn, jag har utmanat mig och gjort sånt jag varit rädd och feg inför och överlevt, jag sover äntligen gott om nätterna, jag har fått bättre arbetsförhållanden.

molnet knuffar solen framför sig över ven
När jag lyckligt suckat och ojat mig småvarm över min lista ett par dagar slår minnet ned och så får jag äntligen (!) något att skriva på minussidan. Jag har förlorat vistet på min kära ö och ett par vänner. Det var så jobbigt och så fyllt av känslor att jag tydligen begravt det djupt inombords. Det tar två dagar att ”komma på” det. Nu kikar jag på sorgen, vrider och vänder den ett par varv och sen gör som jag alltid gör: frågar mig vad jag kan göra av det hela? Hur vänder jag den här lorten till något användbart? När jag börjar tänka så, lossnar mycket och jag förvånar mig själv med att börja skriva ned ännu fler grejer på plussidan.

Det är väl sånt där man snackar om hos psykologen. Gör nåt bra av motgångarna. Ta tag i skiten och ta tag i dig själv. Lyft dig. Det kommer något nytt ur det hela. Det gör det alltid. Det läskiga är ju att man inte vet vad det blir. Man vet bara vad man förlorat. Och för nån med kontrollbehov som jag är det ju rena avgrunden ibland att släppa taget om det gamla. Även om det tjänat ut sin roll. Men nu släpper jag taget och drar vidare.

Låt det goda rulla som Thåström sjunger. Här från Vega i Köpenhamn nu i november. Jag var där. Ett av de där guppande huvudena i bild är mitt. Musiken har i år, liksom alla andra år, fyllt systemet, mer än böckerna och filmerna. Musiken och naturupplevelserna. Jag kan inte vara utan varken det ena eller det andra. Det är där jag tankar bränsle. Det är där järnbanden runt känslorna lossnar och släpper fram både det ena och det andra, bortom min kontroll. Det är där man liksom kan kläckas på nytt som den kyckling man innerst inne alltid är, ruska på sig och ta in livet med allt vad det innebär.

Jag känner tillförsikt inför 2018, skrev en kompis på fejjan idag. Jag tänkte: just så är det!

Tillförsikt är ett fantastiskt ord, sprött som en fjärilsvinge, stark som en bergvägg. Får jag önska er något så är det just tillförsikt. Varenda liten kotte därute borde få känna tillförsikt inför det kommande året. Kan vi vara överens om det?

Annonser

6 kommentarer

Under Uncategorized

6 svar till “Låt det goda rulla

  1. Måtte det goda rulla för dig detta nya år, kära Blå.
    Det är så mycket som är som en fjärilsvinge skört; tillförsikten, vad gott man kan föra in för gott i den svarta världen. Och ändå detta att man fladdrar med sin vinge, så oerhört viktigt och starkt.
    Och apropå¨det här med vår gemensamma hemsökelse Gösta E: Precis när jag vaknade tänkte jag just det att det här var ju nästan som en historia Lilla Blå hade kunna skriva.
    Puss!

  2. För mig har det varit tvärt om, det värsta året på länge så då kan man ha tillförsikt inför nya året. Det kan knappast bli sämre.

  3. Precis så känns det för mig med året som gått. Allt är så bra så man blir nästan lite nervös. Gör som du och ser fram emot 2018 med tillförsikt. Ett fantastiskt ord som är lite underutnyttjat.

    Skål!

  4. Mitt år var väl inget höjdarår precis och nu i nattens mörka timma fick jag faktiskt en kick av din krönika och tänker f-n mig rycka upp mig och försöka se något bra i att ligga här och pinas natt efter natt. Nä … det gick inte. Men kanske om jag tänker … det finns de som har det värre. Det finns ALLTID de som har det värre. Puss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s