I sure know how to pick’em…

-I am absolutely furious! säger den lilla kvinnan framför mig och ser ut som en snäll tomtemor. Rösten är mild men hon väjer inte med blicken. Och jag har denna kvinna på min sida. Det känns bra. Hon ringer samtal, hon fnyser åt servicepersonalen, hon säger åt sin chef att hon nu lämnar sin post för att följa mig till tåget. Jag blir förälskad i henne på två röda.

Jag anlände till Edinburghs flygplats med några koder på ett papper. Koderna skulle slås in i en biljettmaskin och spotta ur sig ett antal tågbiljetter runt om i Skottland för de närmsta dagarna. Det hade inte varit några problem att boka själva turerna. Men så var det där med biljettmaskinen. Fanns det verkligen en sådan på flygplatsen? Ja, påstod tågbolaget med säte i England. Nej, påstod resenärer på Tripadvisor som blivit strandsatta på flygplatsen. Vem skulle jag lita på? Med anslutande tåg norrut ganska så direkt efter landning hade jag inte tid att ta mig in till själva Edinburgh för att lösa ut några biljetter, det skulle kosta mig extra timmar, tid jag inte hade.

Jag fann biljettmaskinen, den enda på hela flygplatsen. Men naturligtvis fungerade den inte. Jag högg tag i en person som jobbade i affären bredvid. Han log generat. Pekade vagt i en annan riktning, mot en påstådd informationsdisk. Jag fann ingen. Blev hänvisad tillbaka. Talade med några ur servicepersonalen. De noterade allvarligt att maskinen was out of order och att det hela var very serious indeed men för övrigt höll de kaffepaus. Kanske kunde de ringa någon vid järnvägen som kunde laga den senare under kvällen. Or tomorrow. Yes, manana, manana.

Då dyker hon upp, tomtemor. Sänd från ovan uppenbarar hon sig, en och halv meter hög och, enligt egen utsaga, absolutely furious about all these men who cannot do anything when you need them to, och nu ska hon ställa skåpet.

Det gör hon också. Innan kvällen är över har hon dragit in totalt sju personer som engagerar sig i mina försvunna och förbetalda tågbiljetter. Jag har anlänt till Skottland.

Kastrup var ett värre helvete än vanligt. Som en boskapsmarknad. Tusentals människor hopfösta under ett tak. Det är något med flygplatser som stressar mig något så jävligt, jag avskyr de där stunderna, det där förbannade mellanläget då man rusar som en blind höna och bara vill att allt ska vara över.  Egentligen avskyr jag att resa. Vad jag älskar är att komma fram. Den känslan är vad som tvingar mig ut, på vägar och i luften och till sjöss, ständigt, ständigt. ”Resan är själva målet” säger en del och försöker låta insiktsfulla. Skitsnack, säger jag.

20170820 perth

Det är många timmar sedan jag slog igen dörren hemma. Nu traskar jag äntligen genom en främmande stad i kvällningen. Det är knappt några människor ute. Luften är sval, det luktar annorlunda, det luktar ”att komma fram”. Det är nu jag börjar digga känslan. Stegen ekar mellan husväggarna, ett nytt territorium att erövra, månen hänger halv över ett kyrktorn… Jag spinner äntligen.

Hotellet är så bisarrt att vissa säkert hade fällt en tår men själv gitter jag inte. Blir incheckad av någon som ser ut som den ena halvan av de åldrande bröderna Kray. Han har tre tänder kvar i nederkäken så vitt jag kan se. En annan man uppenbarar sig, tatuerad överallt där det syns och säkert på andra ställen också. Han synar mig fräckt uppifrån och ned. Jag svär på att jag ser en kniv i hans bälte. Det här är inte hotellet för ensamma damer. Kray bakom disken följer oss med blicken och ler snett när den tatuerade rasslar fram mot mig. I sure know how to pick’em…

 

Annonser

7 kommentarer

Filed under Resor

7 responses to “I sure know how to pick’em…

  1. Så mitt i prick, du blåa ordkonstnär.
    Det är när jag landar och känner annan luft mot min hud och andra dofter i min näsa, som jag känner att jag älskar att resa. Inte när jag nervöst rafsar fram små burkar som ska läggas i plastpåse och lika stressat försöker memorera allt som ska fram – paddan, mobilen, nycklarna, hålfotsinläggen… jadu vet. Kväljningar när jag går genom dimma av parfym i taxfreen. 😳
    Det är när jag är framme den rätta känslan infinner sig.
    Btw – ”Skottland” står det med stora bokstäver på min griffeltavla i köket. Jag vill dit igen. Jag ska dit igen.

  2. Jag hade gärna suttit i din ficka denna resa men genast hoppat ut på nån hed! Och när du stängt om dig och låst ordentligt på hotellrummet!

    • Jag har stundtals haft dig i fickan, baby. Åtminstone har det känts så när jag traskat fram längs landsvägarna och småsnackat med dig inne i skallen. Jag skulle naturligtvis vilja lägga till att det var djupa filosofiska samtal som ägde rum, men påstår jag det så ljuger jag. Vi fjollade oss bara. Åtminstone jag. Men det var trevliga fjollerier. Bara så du vet. 😉

  3. Håller med, de där resdagarna är vidriga. Det är under resan hem som man riskerar att tappa allt det där som man insett under själva bortavaron.

  4. Tack för vindlande ord på sitt rätta ställe, så mycket igenkänning att jag gick som bredvid dig. Andra länders lukt, som slog emot mig så fort jag klev ut på flygplanstrappan, vem minns inte osandet, doftandet, stinkandet, något nytt, något spännande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s