St. James Infirmary

1928 lades den på vax första gången med goe Louis Armstrong. Låten är så bluesigt blå så det svider. Men decennier har lagts på varandra och gett låten en varm luddig stötkudde så svedan inte blir så svår.  Nu är den bara härligt ljuvlig och skön, som en svandunsboa – i kolsvart. Det påstås ibland att låten har anor ända från 1800-talet; om en soldat som la alla stålarna på prostituerade innan han kastade in handduken i någon könssjukdom.

Saint James Infirmary. Man vet att en låt är något alldeles extra när man drar igång Spotifys långa lista med olika inspelningar och efter två timmar inser att man fortfarande lyssnar på samma låt – och kan tänka sig att fortsätta minst en timme till. Normalt borde det vara kräkvarning vid det laget… men inte vad gäller Saint James Infirmary. Inte i min värld.

st-james

Prova själv! Många artister och grupper har varit där och tafsat mer eller mindre vördnadsfullt. Men en bra blueslåt från det gyllene 20-talet pinkar man inte bort. Vet ni förresten hur många bra låtar som gjordes 1927-28? Nej, det vet ni inte, ni får helt enkelt tro mig på mitt ord. De där åren tillkom pärlor, små skimrande vackra tidskapslar som fortfarande sätter en västerländsk själ i gungning. Det vete fan vad som fanns i rymden de där åren, vad universum kokade för hemlighetsfullt knark, vad som sipprade ut i grundvattnet… men 1927 och 1928 mejslades konstverk fram inom jazzen och bluesen, konstverk som tatuerat musikhistorien för evigt och fortfarande lever kvar. Varför just de åren blev så magiska vet bara Gud. Och som känt är snackar den typen inte längre med oss så varför får förbli en gåta…

Hur väljer man en version bland många bra? Man blundar och pekar. Fingret landade på Snooks Eaglin. Från 50-talet.

”I went down to St. James Infirmary, saw my baby there. Stretched out on a long white table, so cold, so sweet, so fair.

Let her go, let her go, God bless her, wherever she may be, she can look this wide world over, but she’ll never find a sweet man like me…”

Annonser

4 kommentarer

Filed under Jazz, Musik

4 responses to “St. James Infirmary

  1. Bara att instämma i hyllningen! Förresten inte bara, utan berätta mera om låtarna anno 27-28. Antar att du lyssnat/lyssnar på Olle Helanders klassiska I blueskvarter. Finns annars på radiogodis.se. Min favorit är nog avsnittet från 12 okt -64 med bl.a. Jewell ”Babe” Stovall, en äkta pärla!

  2. Vill också veta mer om låtar från 27 och 28!

  3. Tomten

    Många moderna öron har nog svårt att förstå hur farlig och rebellisk jazzen var innan den blev salongsfäig och kultur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s