Hur vi kommer tillrätta med gamlingarna

Vi har alldeles för många gamlingar på jorden, det vet vi alla. Framför allt i Sverige. Det kryllar av en allt äldre befolkning, de är överallt, de gör ingen samhällsnytta och de tar upp mycket plats och kostar pengar. Vad göra? Avrätta dem såklart!

Igår skulle jag hem från jobbet. En drygt tre timmar lång pendlingspina, det vet alla som försökt ta sig från jobbet i Danmark till hemmet någonstans i Skåne med ID-kontroller och gränskontroller, försenade tåg, inställda tåg, trasiga tåg och fan och hans mormor.  Man har varit uppe sedan halvfem på morgonen, man har jobbat heltid, man är trött, varm och irriterad. Dock är man uppfostrad. Man vet att köa, man vet att le artigt när man möter andra, lämna plats, hålla upp dörren etc. Man inbillar sig även att gamlingar vet allt detta – men det gör de inte.

no rude dude Don’t be rude, dude!

När jag växte upp gnällde äldre över ungdomen och deras dåliga uppfostran. (Ursäkta, men var det inte den äldre generationen som stått för just denna uppfostran)? Men vi skulle itutas att de äldre minsann visste hur man uppförde sig. Det är ju dikt och förbannad lögn, det vet alla som mött tvättäkta gamlingar. De är oartiga, otrevliga och inte sällan utstuderat elaka.  En väluppfostrad gamling är en sällsynt juvel. Många är nästan kriminellt ohyfsade ute bland folk. De kör över alla och envar och saknar fullkomligt hum om vett och etikett.

En stilla undran… vad har pensionärerna att göra i pendlingstrafiken i rusningstid? De har ju inga jobb att gå till?

Ombord på färjan Helsingör-Helsingborg. Jag sjunker trött ned på en av de där snurrstolarna när jag bryskt blir bortknuffad av en liten äldre herre i hatt så jag nästan far i golvet. Han ser inte ens på mig, slår sig bara ned och vänder bort huvudet. Jamen, tack lille farbror. Hoppas pacemakern stannar på dig innan kvällen. 

Jag går in i färjans butik för att köpa mig ett paket tuggummi. Därinne är fullt av gamlingar som trängs i den lilla gången. Jag knuffas hit och dit, de tjattrar oavbrutet med varandra, gapar och härjar, stinker sprit och ignorerar mig fullständigt. Det är fint, jag vill inte bli uppmärksammad av fyllon och as, men måste ni knuffas så hårt? När jag lägger upp mitt lilla paket på bandet för att betala i kassan och samtidigt blir tacklad åt sidan av en liten minitant på en och en halv meter som utan att tveka vräker upp – håll i er nu – femtio chokladkakor på bandet – då är jag farligt nära att placera en fot i ansiktet på henne. Men man är uppfostrad! Man backar i kön fastän man var först och försöker sig på ett leende. Då kommer tantens väninna, av samma storlek, och dunkar upp minst lika många chokladkakor. Sedan väller hela syjuntan in. Alla ska ha choklad. Alla tycks tro det är okay att ignorera kön som växer sig lång. Varje gamling tar tid eftersom kassörskan måste räkna chokladkakor. De fyller tre stora kassar. Det finns inte längre en chokladkaka kvar i butiken. Sedan ska det räknas småmynt ur olika börser. Jag möter kassörskans blick, vi tänker båda samma sak: DÖDA FANSKAPEN!

Gränskontrollen på svenska sidan: vi som kommer från arbetet ställer oss trött och lydigt i kön. Då travar två gamla vithåriga damer förbi oss allesammans och knuffar sig in längst fram vid avspärrningarna.  Stämningen i kön närmar sig kokpunkten. Lynchning, far det genom mitt huvud. Jag fantiserar om hur jag är en av dem som halar upp repet längs närmsta stolpe. Tillsammans firar vi upp de vithåriga kräken till allmän varnagel.

Nej, det finns bara en sak att göra. Återinföra ättestupan. En utmärkt idé, om jag får säga det själv, och det gör jag ju eftersom ingen annan gör det.

Så fort äldre upphör med vanlig hederlig artighet och hyfs mot sina medmänniskor – då ska de tippas över kanten! Inget utdraget tjafs med långvård och pensionssystem och annat; över kanten med dem bara! Rakt ned i avgrunden.

Tänk så mycket pengar vi skulle spara! Så mycket plats det skulle bli till oss andra!

Och vi gör naturligtvis business av det hela ty vi har ju så mycket berg och branter i Sverige. Norrbotten och liknande trakter skulle äntligen kunna få lite studs och framtidstro. Danskarna kunde skicka upp sina ohyfsade äldre medborgare till oss och t.o.m. betala oss för att ta hand om problemet, de har ju själva inga bergstoppar att tala om. Nederländerna likaså. Vi kunde t.o.m. sätta folk i arbete och bygga särskilda avyttringsanläggningar. Jämtland kunde vara en fin plats. Paketerbjudande för den uttröttade familjen: köp en hotellnatt till din gamling där de får glo på vacker utsikt och sedan ajöss. Låt dem falla sin ålder i meter: 78 år = 78-meters stupet… und so weiter.

Om Fonus får för lite att göra kan de ju alltid köpa in sig i någon avyttringsanläggning. Gitter inte jämtarna hålla massgravar kan vi ju alltid elda med gamlingarna och utvinna energi. Kanske rentav slippa den där skatten på solenergi som vår (drygt pensionärsgamla) regering fått för sig att införa. (Svenska regeringen: Oj! Sol ger energi. Vem äger solen? Jamen, det gör vi. Låt oss ta betalt av andra för att den skiner på dem).

Det skulle gå mycket fortare att få tid på vårdcentralen i fortsättningen för det skulle inte vara ettusensjuhundrafemtionio gamlingar före dig i kön som till varje pris envisas med att leva fast deras kroppar sagt nej.  Bara en sån sak. Och alla de där jobben där folk går och sliter ut ryggarna på att lyfta nedpissade gamlingar skulle försvinna! Istället kunde de sköta spakarna på anläggningarna i Jämtland och Norrland. Ergonomiskt mysigt och med trivsam bakgrundsmusik.

Tänk på alla lediga lägenheter i storstäderna! Mumma för den bostadslösa ungdomen eller varför inte den invandrande befolkningen i arbetsför ålder?

Aldrig mer skulle vi behöva oroa oss över våra gamla föräldrar och deras begynnande Alzheimer. Inga fler skuldkänslor för att vi inte besöker dem tillräckligt ofta, tar med dem på sommarsemestrar och lyssnar på deras oförskämda orediga tankar i timmar.

Gamlingar behöver inte längre med oro och ängslan se fram emot en ensam, tung ålderdom och funderingar kring om de klarar att hålla sig friska eller ej. Ingen behöver bekymra sig om begravningskostnader och sådant tjafs. Ättestupan tar hand om allt. Det är dags för lite nygammalt tänkande i Sverige. Vikingarna visste hur man gjorde. Och nu är de alla döda. Hur praktiskt som helst!

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “Hur vi kommer tillrätta med gamlingarna

  1. jernis

    Lämpligt rabattkupongsystem kopplat till exempelvis ICA-kortet skulle till och med kunna få gamlingarna att frivilligt köa för den sista färden till Jämtlandsfjällen. Redan vid kalabaliken på Stockholms Central kan säkert ett ansenligt man- och kvinnofall förväntas.

    • En utmärkt idé. Jag skriver in den i Den Stora Framtida Handlingsplanen. Men menar du att det finns gamlingar med ICA-kort? Jag trodde bara de körde småmynt i portmonnä…

      • jernis

        Jo för fan. Jag har sett det med egna ögon, 85–90-åringar som gräver överallt, i handväskan plånboken, fickan, kassen etc., efter plastkortet, nota bene enbart för att registrera bonusen, för att SEN börja fumla med mynten i portmonnän. Dubbel tid, dubbel njutning.

      • Aaaah, svårslaget.

  2. dr. no

    Finns inget värre än gamla människor. Sedan jag slog mig ned vid en flod och förstod allt, sedan jag lade av mig det du kallar uppfostran, sedan jag slutade att vara en skymningsmänniska, sedan jag tillät mig att svälla över alla gränser och låta megalomanin galoppera iväg med mig på Apeps och Skölls väg finner jag dem dock mindre irriterande. Som skalbaggar, fast de knastrar mer under hälen. Och solen, ja, den jäveln…

  3. Hahahaha! Önskar jag kunde komma med en mer spirituell kommentar än så men jag har kaffe i näsan efter att ha frustskrattat.

  4. Vänta då bara tills fyrtiotalisterna kommer! Eller är det kanske det gänget som är i farten nu… Gah!

  5. Eller de här som av någon anledning måste ut och äta lunch precis när vi som löneslavar och bara har trekvarts lunch är tvungna att äta lunch och sedan inte har vett nog att läsa på menyerna på vägen fram till kassan och bestämma sig i kön utan måste stoppa upp all verksamhet medan de bestämmer sig om de ska ha fisk eller kött eller kanske en sallad. eller kanske fisk i alla fall. Morr!

  6. Vet du vad. På andra sidan sjön hos mig finns det en alldeles äkta ättestupa så jag har minsann inte långt dit när det är dags att lämna jordelivet. Innan dess så har det nog tyvärr blivit verklighet. Nu ser jag hur man dödar med utmattning. På långvården sitter man och hänger och allt roligt har tagits bort, ingen terapi, inget uteåkande och bara prästen som kommer och sjunger psalmer. Man kan dö av tristess också men jag tror jag skulle föredra ättestupan. Förlåt mig jag har faktiskt glömt att jag är pensionär också men nybliven så jag har väl inte lärt mig att knuffas och trängas ännu. Fast här i mörkaste Jämtland är det helt ok och vi är så lite folk så vi njuter av lite trängsel ibland hi hi

  7. Vad är det för fel på Kullaberg? Folk ramlar ner där stup i kvarten. Kanske danskar som smygättestupar sina gamlingar? En sista måltid på Grand i Mölle och sedan en snygg buss upp till fyren. Där finns dessutom redan ett fik så att folk kan fika i väntan på sin ”tur”.

  8. Hörrö Lilla Blå … nu får du väl ge dig. Att plötsligt dra alla över en kam är inte snällt … Jag blir kräääänkt … Men gör du i ordning en ättestupa så gärna för mig … jag skulle tränga mig för att komma först i den kön … för inte är det då kul att bli gammal i det här stressamhället … så det så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s