Hjärtförsäljaren

Den struttar fram som popcorn poppar. Den slår i golvet taktfast men lätt som en ballerina. ”Hoist That Rag”. Tom Waits röst är som grovt hyvelspån som faller till tiljorna. Saxofonisten lägger sig på golvet och rullar sig i rösten. Var fan är hon? Han är hungrig. Imorse innan han var helt vaken hallucinerade han om hennes röda skor. Jävla fruntimmer. Hon går honom på nerverna med sina ord, sina leenden, örfilar och matkassar. Det är som om hon ser rakt igenom honom, hon har samma godmodiga nonchalanta stil mot honom som hans mor. Han tål henne inte. Han saknar henne. Vanvettigt.

När han ligger där och skrubbar sig mot Waits röst ringer telefonen. Den Långe undrar var han är. De sitter på krogen och väntar, hans kumpaner, de kamouflageklädda, hans soldater. Han lovar att komma ner meddetsamma. När han lagt på luren glider Waits över ”Sins of My Father” och han faller i sömn till det mjuka kompet.

Solen står på utanför. Det är eftermiddag. Saxofonisten sover och missar fullkomligt hur fyra små svalor lämnar sitt bo på balkongen och lyfter mot sommarhimlen för att aldrig återvända.

Han drömmer att hon i de röda skorna dansar bort från honom i en vit klänning. Den skummar kring benen på henne som vispgrädde, hon skrattar. Det är inget snällt skratt. Det rinner som små giftormar ur truten på henne. Själv står han på stranden och viftar med armarna. Ropar åt henne men hon försvinner, längre och längre bort. Ormarna ringlar sig ur henne och faller ned i sanden där de ligger och rycker. Han vänder sig om och där står Tom Waits. Han har en svart kostym på sig och en flätad pilkorg i näven.

– Titta, säger han och håller fram korgen.
Saxofonisten böjer sig fram och kikar ned. Där ligger ett bultande rött hjärta. Det pulserar i trefjärdedelstakt.
– Ett valshjärta? utbrister han förvånat.
– Ja, ett valshjärta! säger Tom med röst som grovt hyvelspån. Du måste opereras. Nu med detsamma!

Saxofonisten inser att han har rätt. Han tar utan tvekan upp sin fickkniv och sprättar upp en perfekt ruta tvärs över bröstkorgen. Tar ut sitt eget hjärta och ger till Tom.
– Här! säger han ivrigt.
– You gonna wash the sins of your father, sjunger Tom och räcker över det nya hjärtat. Saxofonisten känner för ett ögonblick hur det bultar starkt i hans handflata innan han klämmer det på plats i bröstkorgen. Huden sluter sig automatiskt runt det. Hela han fylls av vals! Det är magi, det är ljuvligt.

– Jag ska dansa efter henne! Säger han med allvarlig röst.
Tom ler mot honom.
– The horse is steady but the horse is blind, sjunger han och backar baklänges i sanden. Korgen på hans arm får honom att likna en liten torggumma. En begravningsentreprenör som sadlat om. En hjärtförsäljare.

Saxofonisten vaknar med ett ryck. Det är fortfarande eftermiddag. På balkongen står saxofonen tom.

2 kommentarer

Filed under Saxofonisten, Tom Waits

2 responses to “Hjärtförsäljaren

  1. Undrar när hon dyker upp…hon med röda skorna alltså.

  2. Drömmarnas värld är inte den sämsta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s