Inhalning

Saxofonistens vän har börjat ge henne långa ögonkast. Hon fastnar ibland i hans blickar och får svårt att komma loss. Det blir varmt innanför naveln, en het sol snurrar sig allt fortare. Det hela är pinsamt och hon biter ihop tänderna. Alla saxofonistens vänner är komplett opålitliga, precis som han själv. Hon lagar mat och spöar upp honom regelbundet men hans vänner orkar hon inte med. Tänker hon och lägger handen över naveln.

Men vännen med det stora hårburret har börjat dyka upp längs hennes rastlösa rundor i stan. Han dröjer sig kvar i hennes närhet. De talar väldigt mycket om vädret, som två nitiska meteorologer. Hon kommer på sig själv med att fundera över den exakta graden av värme i hans andedräkt. Vad håller han för temperatur?

-Ska du med hem på en fika? undrar han en dag med solglasögonen på, utan att röra en min.

När hon svarat nej ångrar hon sig såklart. Han ler på ett sätt som får henne att misstänka att han vet exakt vad hon känner. Men hon ser inte hans ögon.

Hemma hos saxofonisten har ett par svalor byggt sig bo på balkongen.  I saxofonen. Själv ligger han i soffan och svär men vågar inte röra den. Hon tillbringar hela eftermiddagen med att ringa pantbanker i jakt på ett nytt rör. Till slut ger hon upp och ger honom några örfilar, mest av gammal vana.  Han ligger där han ligger och stirrar svart på henne. Det är måndag.  Allt är som vanligt. Fast ändå inte.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Saxofonisten

4 responses to “Inhalning

  1. Åååh … den känslan!

  2. Tomtenietzsche

    Klart att man svär när man ligger i soffan och inte vågar att röra den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s