Lite pest, bröst och öl

Det ligger en hand i formalin i burken. En mansnäve fast jag tycker det ser ut som en liten fot, jag. Det är en näve drabbad av spetälska. Lika nyfiket glor jag på den av syfilis upplösta näsan, också den prydligt nedstoppad  i en glasburk. I ärlighetens namn skulle det kunna vara vad som helst… ett stycke vitgult brosk, lite lagom knöligt. Men det är spännande!

Jag har hamnat på en utställning om pest och andra dödliga sjukdomar och sånt gör mig alltid på gott humör. Ännu mer yr i mössan blir jag också när jag finner en monter med Shakespeare-utgåvor i original. Gula blad med fullt läsbara bokstäver från 1600-talet ligger där och kittlar ögonen när jag går förbi. Så mysigt det är när historien kliver fram och tar en i näven på ett kamratligt sätt. Vi går där i halvdunklet tillsammans och småpratar, historien och jag, innan vi bestämmer oss för att det är dags för öl och käk.

Med insikten om att det bara är 116 år sedan pesten senast slog till i Glasgow äntrar jag en varm och go oas. Blir välkomnad av en söt liten rackare som rekommenderar mig en March of the penguins. Jag finner den något spritig och tunn i jämförelse med Carnegie porter som är mitt krämiga rättesnöre när det gäller den här sortens dryck. Men den glider ned. Naturligtvis glider den ned.

Utanför börjar det snöa. Jag fnissar hysteriskt för samtidigt skiner solen och det är sex plusgrader! Det här landet knäcker mig, idag har det utlovats åska och jag begriper ingenting. En man går förbi utanför fönstret med bar överkropp. Han ser oberörd ut. Snön smälter innan det nått marken.

Den smala kvinnan framför mig vid fönsterbordet har onaturligt stora, hårdpumpade bröst. På armarna har hon tatuerade rosor. Hon verkar lycklig, ler och småpratar för sig själv. Servitrisen plockar bort de fyra fem tomma glasen framför henne. De ler båda två. Jag gillar det här stället. Från taket ljuder Stones Sympathy for the devil och några fransmän i lokalen hoar med, sjunger texten på franska.

Mitt emot ligger Liquor and Library. Vete fan vad det är men namnet är ren poesi. I huset utlovas även kurser i revision, enligt skylten.

Nu har kvinnan med jättebrösten fått upp en laptop som hon går lös på som om fingrarna fattat eld. Jag avundas henne glöden men är förnöjd där jag sitter med block och penna. Datorer är arbetsredskap för mig och jag jobbar inte när jag går ut och äter eller dricker. Men block och penna kan  jag ju inte vara utan, det vore ju obscent!

Stones ersätts av en tidig Bowie och kanske är det klyschigt men jag mår snuskigt bra. Förresten,  alla ställen som  skyltar med ”malt whiskies, good food and evil music” är värda min aktning – och din också.

Jag snackar lite med bröstdamen. Hon har jättelika kanintänder och verkar snäll. Trycker ut en halv flaska majonnäs framför sig på bordet där hon doppar sina pommes och äter med god aptit. Min  öl är slut. Dags att vandra vidare. Snöar det nu igen…ja…nej,  vet inte…skitsamma.

2016-04-28 12.14.50

4 kommentarer

Filed under Öl, Resor

4 responses to “Lite pest, bröst och öl

  1. Verkar vara precis samma väder som här då. Snö och åska och regn och solglimtar om vart annat och långt ifrån behagligt. Här finns inte heller någonstans där man kan titta in och mysa som det verkar som om du gör i alla fall. Pest har jag haft själv så den får vara för min del. Ha en härlig och spännande dag.

  2. Vädret verkar vara det samma som här men sedan slutar nog likheterna! Längtar mer och mer efter att sätta tänderna i Skottland…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s