No sunshine, let yourself go

The sunshine is gone, piper den unge mannen klädd i lång rock och knalliga turkosa strumpor. Han drar lite planlöst med högerhanden över strängarna. The sunshine is gone, the sunshine is gone. Han upprepar samma strof gång på gång med tunn, förskräckt röst. Runt omkring honom rusar människor förbi honom på trottoaren, jag också. Hans tjatiga strof följer mig nedför gatan. The sunshine is gone. Jag får lust att vända tillbaka och klappa till honom. Det vet jag väl, för fasen! Här är ju kallt så in i…

Det tar mig ett par timmar att begripa vad som är fel med mig idag. Det slår mig först när jag trampat förbi Edinburghs kanske sämsta gatumusikant. Tvådygnsdippen! Slår banne mig aldrig fel. Oavsett var jag reser så brukar det komma en svacka efter ett par dygn. Jag sjunker som en sten. Plötsligt är allt fel, jag deppar, känner mig ensam och låg, felplacerad, utanför. Vädret är åt helvete, allt skaver och gnisslar och tankarna blir svarta. Jag vill bara låsa in mig och gotta mig i självförakt, kanske gråta en skvätt.

Idag dök den upp igen. Tvådygnsdippen, den jävla maran. Får se hur länge den sitter i den här gången. Har jag tur är den över till imorgon. Nej, jag  kan inte bara ruska av mig den hur som helst. Tvådygnsdippen följer sina egna regler. Tyvärr.

Solen skiner i två minuter sedan haglar det en stund. Så skiner solen och man svettas i tio minuter. Därefter följer en störtskur som övergår i snö som övergår i sol. På en timme hinner den här stan med fyra årstider. Det är fem plus, turisterna kommer inlindade i vinterkläder, många skottar går samtidigt i t-tröja. Säger väl allt.

Surt läser jag dagens horoskop. Idag ska jag utöva en sjusärdeles dragningskraft på dem motsatta könet, idag ska jag dessutom vara med om något som rentav förändrar både mitt privatliv och yrkesliv för resten av livet. Jag ska dessutom se till att få lite vila och se till att släppa loss ordentligt. Jag läser texten en gång till för att verkligen se att jag fått med mig allt. Det är banne  mig inte lite som ska hända denna sketna dag. Magin ska stå som spön i backen, enligt stjärnorna. Det verkar ha blivit nåt fel, för här kommer det mest hagel.

Viker runt hörnet, blir närapå överkörd av en rödskäggig taxichaffis som förskräckt kommer rullande baklänges genom gränden. Jävla arsle, säger jag högt på svenska och hoppar undan i sista sekunden. Då hör jag dem, gatumusikanterna och deras förbannade ramsa, två snubbar med keps som står och stampar takten, upprepar samma strof om och om igen. Let yourself go, let yourself go, let yourself go…

Är det dödsstraff på att skjuta folk i Skottland? Nån som vet?

 

Annonser

4 kommentarer

Filed under Resor, Uncategorized

4 responses to “No sunshine, let yourself go

  1. 🙂 Hoppas det blir bättre.

  2. Och jag som trodde att ”man” alltid var i himlen i Skottland. Även om det regnade. Men känner igen fenomenet. Nu håller jag tummarna för en bättre dag … en mycket bättre dag. Puss!
    Skatan

  3. Jag som alltid velat fara till Skottland men den längtan stack du just hål på som en gammal ballong. men…..här har det dragit ner 2 dm blötsnö och blåser isvindar så jag kan trösta dig med att det inte är bättre här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s