Men han skiter liksom i det nu

Kanske är det fel av honom, men han skiter liksom i det nu. Alla har lämnat stan för landet. Solen står på som en fet stöddig lampa, den anklagar honom för både det ena och det andra. Men han dricker ur sin fickplunta och stuvar tvättmaskinerna fulla där nere i källaren.

Kommer det nån grannkärring nu tänker han skrämma livet ur henne. Hans lägenhet luktar grävling. Saxofonen har han ställt ut på balkongen, den ska svullna och bli fin som ett sjömonster. Kanske är det fel av honom att låta allt glida honom ur händerna, men han skiter liksom i det nu. Liksom han skiter i den där feta stöddiga lampan på himlen. Himlen och han har aldrig varit vänner.

När tvättmaskinerna börjar brumma igång nynnar han på Waits ”Temptation” med det där struttiga tempot och samma hesa, sinnessvaga ljud som Tom själv. Som sagt, kommer det nån grannkärring nu tänker han skrämma livet ur henne. Eller klämma ut henne på golvet i en hetsig tryckare. Jamandes, som en strykarkatt.

På golvet ligger de svarta kalsongerna han tappat. Han låter dem ligga och struttar därifrån. Teeeeemp-taaaaa-tiiiion!

(Stavningskontrollen undrar om det verkligen ska stå Temptation? Ska det inte  i själva verket stå Tappstation? Jo, naturligtvis. Det är ju för fan briljant! Pour me a drink).

 

2 kommentarer

Filed under Saxofonisten

2 responses to “Men han skiter liksom i det nu

  1. Mmmm. Det här är så bra. Waits väsanden och dina texter om den här saxofonisten på dekis. Det kanske inte är riktigt PK att njuta av misär, men du gör det ju så snyggt så jag kan inte riktigt låta bli.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s