Saxofonisten

hem till saxofonisten

Varje onsdag förmiddag går hon förbi hemma hos saxofonisten med en kasse käk. Varje onsdag förmiddag öppnar han dörren med svarta ringar under ögonen.

-Har du sovit, undrar hon. Och han svarar som han brukar:

-Klart som fan jag har sovit. Jag sover ju nu. Varför kommer du så tidigt?

Saxofonisten och hon utbyter en svart blick medan hon tränger sig förbi honom och in i köket. Disken svämmar över och köksbordet är belamrat. Hon säger inget mer. Plockar in matvarorna i kyl och skafferi. Han står kvar i dörröppningen och svajar. Så går hon.

Varje fredag kväll lirar han nere på klubben. Varje fredag kväll går hon förbi där runt sju-åttasnåret, innan bandet dragit igång. Hon har sina röda skor. Han sitter i logen och spelar kort med de andra. Samma rutin varje gång. Hon kliver in, daskar en saftig örfil rakt i ansiktet på honom och går ut igen.

Rutiner är skönt.

Det tycker de båda två.

1 kommentar

Filed under Saxofonisten

One response to “Saxofonisten

  1. Det ska jag prova … den där dasken, ”en saftig örfil mitt i fejan” … i mitt eget feja alltså. Så det känns. Så man vet att man lever. Och ska vara tacksam för det dessutom.
    Puss!

    PS Underbart skrivet förresten …Det vill jag inte glömma att säga att jag tycker. För det gör jag. De där röda skorna… . DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s