Till Ville, nu när du fyllt 9

Jag fick min första ”vuxenplatta” av brorsan. Den hade gulvitt omslag och inhandlades på IKEA, på den tiden då de faktiskt sålde LP-plattor. LP-plattor var en slags stora platta kakor av svart vinyl med musik på. Du vet, såna där som din farsa har hela högar av hemma. Jag fick välja vilken LP jag ville. Jag valde den här… utan att veta vad det var jag plockade ut… och fick Isley Brothers pimp-lyxiga, färgsprakande svarta soulmusik rakt in i mitt nioåriga bultande hjärta.

Där satte sig den svarta musiken och den har aldrig lämnat mig, gudskelov. Ibland tänker jag att den där stunden, den gjorde mig till en bättre människa, en helare människa. För du förstår Ville, musik har en magisk, underbar, urstark kraft i sig som förmår omvandla hela ens tillvaro. Oavsett hur jävlig den kan vara ibland så finns musiken där, som ett magiskt trollspö, som kan förvandla den svartaste stund till en stund av guld och glädje. Och om du inte riktigt förstår det nu så gör det ingenting… för jag vet att en dag så kommer du att förstå, då hajar du det där lika självklart som du andas och fiser.

Sen blev jag kär… i en kille som jag tyckte var snygg som en karamell, som ett helt års lördagsgodis på en gång! Han hette David och var från Amerika och sjöng på engelska som jag inte begrep så mycket av den gången… Men han sjöng sig in i mitt hjärta och fick det att gunga sådär som hjärtan ska gunga under livet… Först många, många år senare, när jag återvände till den här musiken, såg jag mönster och tecken och kunde le åt alltsammans, le tacksamt och ömsint… för jag insåg där hur jag som nioåring formats till den människa som jag är idag… och jag är så STOLT, så MALLIG och GLAD för att det där barnet, den där nioåringen som var jag, var klok och smart nog att lägga grunden, välja den bästa musiken, den funkigaste, bluesigaste, souligaste, jazzigaste musiken på ren intuition… och låta den grunden bli till mitt vuxna jag!

Ville, jag svamlar en hel del nu, förlåt mig. Jag svamlar utav kärlek till dig och till musiken. För mig är kärleken till båda delarna liksom samma sak. När jag ser på dig hör jag musik inuti mig. Min själ blir glad. Jag blir glad, ända in i märgen. Det är en kärlek jag inte kan förklara ett endaste dugg. Men det gör ingenting. Jag är bara så glad att du finns, att dina ögon är så där bottendjupt bruna och obegripliga och att jag ibland får ynnesten att titta på dig och möta din blick. Då känns det ungefär som riktigt bra musik känns i kroppen!

Det finns mycket man kan ge en nioårig kille när han fyller år. Men jag tror att jag ger dig musiken jag själv lyssnade på när jag var lika gammal som du. Musik med ord som jag inte förstod men kände i hela kroppen. Musik som jag idag, med mitt vuxna jag, inser är riktigt bra musik!

Här är en låt från en platta som det tog mig sju veckor att spara ihop till. Jag hade fem kr i veckopeng så du kan själv räkna ut vad en sådan där svart vinylkaka kostade på den tiden. För övrigt var hela skivan ett s.k. dubbelalbum, den gick att vika upp så den blev dubbelt så stor. På insidan fanns fullt av handskriven text, i skrivstil, på engelska… ja, du kan ju tänka dig, jag kunde inte läsa ett skit, begrep inte ett ord, men det gjorde liksom inget, den här plattan var min, jag hade själv köpt den!

Vad kan man då lära sig av det här? Att man ibland måste köpa något eller göra något eller skaffa sig något fast man kanske inte fattar varför – men som ändå känns rätt i hjärtat! Ibland gör man saker som man inte själv begriper men som ändå blir helt rätt till slut fast man kanske inte ser det förrän långt senare.

Ville, jag hoppas du också finner något du diggar stenhårt, något som du älskar så mycket så du lyfter och slungas in i nya, hemliga världar. Oavsett om du begriper det med en gång eller inte.
Och sen om många, många år, när du är vuxen, återvänder du till den där musiken eller den där konsten, de där klangerna, färgerna, formerna eller vad det nu är… och finner dig själv, återfinner barnet i dig, och inser vilken sjujäkla stjärna du alltid varit!

2 kommentarer

Filed under Musik

2 responses to “Till Ville, nu när du fyllt 9

  1. Vilket superhärligt inlägg

  2. När det gäller kärlek till något eller någon så är det på sin plats att svamla! Så IKEA har sålt LP-skivor. Det har jag missat helt eller förträngt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s