Michelle

Jag var fjorton år och befann mig i Spanien. Bar en vit T-shirt utan BH, med små bröst som gungade lätt, lika fjäderlätt som sommarmoln där innanför bomullen. Jag gick där på gatorna och begrep inte varför männen glodde som de gjorde. Jag var fjorton, trodde jag hade stenkoll – och begrep ingenting.

På trottoarserveringen spelades Beatles och låten Michelle. Den ristade minnen i mig som aldrig försvunnit helt.
Jag stod på tröskeln till att bli kvinna.

Havet var alltid så knallblått i Spanien. Som jag minns det…
Hotellet luktade skarpt av rengöringsmedel och varm natt.
Hela världen kom i gungning.

Och gungar fortfarande.

11 kommentarer

Filed under Musik

11 responses to “Michelle

  1. Ett viktigt avstamp i ditt liv. Härligt minne,
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

  2. ”Michelle” var min första skiva med Beatles och den finns självklart kvar här hemma!

  3. kersko

    Som den aldrig blev sig lik, världen. Inte Beatles heller för den delen. I mitt intre ekar ”sje slafs you jä jä jä” spelat på radiogramofon. Ett helt liv sedan.

  4. Vackert, guppande, bomull och Michelle. Minnena är ibland bättre än den äkta varan. Kram!

  5. Visst är det konstigt så musik kan tänka känslor och minnen och speciellt Beatles förstås. Jag hade också sådana minnen av Till there was you som var en sådan bit som jag fortfarande får kärleksrysningar när jag hör. Glömmer det aldrig hur gammal jag blir. Beatles och min första kärlek.

  6. livetjustnucom

    Beatles har gjort outplånliga intryck på oss alla. Jag minns Yesterday som tema på en kortfilm med en man som festade och till slut fick delirium och såg skalbaggar överallt. Den filmen ingick som någon sorts utbildning när jag läste till undersköterska.
    Jag förknippar, än idag. trettio år senare, musiken med delirium.

    Så spännande det hade varit om vi alla skrev en text på en och samma låt av Beatles.

  7. ziddy

    Musik är en grym känslokälla…jag hade ångest på väg hem från jobbet en dag, på grund av alla måsten och misslyckanden. En dos Leonard Cohen och Simon and Garfunkel på YouTube omvandlade magknipet till avslappning och leenden. Musik kommer nog tvåa på minnestrigger-listan kanske? Dofter är ju extrema i sin förmåga att slunga oss bak i tiden och rätt in i gamla upplevelser, men musik är bra jäkla duktig den med…

    Väl skrivet, som vanligt. Rock on, Lilla Blå.

  8. Nytt år, men var är du Lilla vlå? Saknar dina ord…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s