Döden som medborgarplikt

Hey, jag har fått en idé! En idé som Fonus inte lär gilla, men vänta bara, de kanske kan få vara med på ett hörn i alla fall.

Alla medborgare ska härmed planera sin egen bortgång och ta ansvar för sin begravning. Döden som medborgarplikt! Det är ju en fantastisk idé (gud, jag är så bra!). Först och främst: alla kremeras efteråt. Men hur själva stassen ska se ut innan vi åker in i ugnen, det får var och en bestämma själv. De händiga snickrar naturligtvis sin egen kista. De som föredrar att gå till grillen iförd en virkad onesie med glittertrådar skrider till verket med nystan och virknål pronto! Kanske vill man brodera sin egen ”åkpåse”? Som i slöjden när man fixade till sina initialer i kedjestygn? Uppfinningsrikedomen känner ju inga gränser (se på mig) så vi kommer att få se massor av kreativa, spännande slutförpackningar på likvakor och krematorier. Färggrant no doubt. Gamla stickmönster rivna ur damtidningar kring gamla Gretas kropp… papplådor med paljetter ditklistrade av lilla Anna, död i barncancer… Arnes hopsydda slipsar från otaliga styrelsemöten följer gubben i graven då han aldrig gillat träslöjd… och så vidare.

Kontentan av det hela är att inga efterlevande behöver ha ångest för att de inte fixar att punga ut med 25 papp för en ekkista hos Fonus. Allt är redan ordnat. Dessutom tror jag det vore nyttigt för hela befolkningen att då och då jobba på sin egen död, påminnas om sin egen förgänglighet. Att dessutom skapa med händerna är meditativt och nyttigt.

Döden skulle inte längre bli så satans krystad och oläcker att tala om. Fullt ös hemma i varje vardagsrum när man spinner planer, ritar mönster och sågar brädor. Prosaiskt, jordnära, konstnärligt och påhittigt på samma gång. Döden blir hanterlig.

Och Fonus då? Ja, jag tänkte att de kanske kunde börja tillhandahålla sina kontor som platser för kreativitet. En slags knep-och-knåp-studios dit man kan gå för att utbyta idéer med andra, plocka med flirtkulor, ståltråd och stuvbitar. Fonus bjuckar på kaffe med dopp såklart. Blir populärast i landet.

Vad ska du göra i helgen?
– Tja, jag tänkte klämma nån timme nere på Fonus. Jag håller som bäst på med att bygga ett litet slott av tändstickor som jag ska ligga i. Så jag tänkte byta till mig en halvliter klister mot ett paket bacon. Där finns säkert nån som är bakissvulten söndag förmiddag.
– Fan, vad nice. Kan jag hänga på?

Vi skulle inte längre vara så rädda för att dö. Väl?

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Döden som medborgarplikt

  1. Jag är ju gammal nog att minnas fritidsgården med lådor av pysselattiraljer, burkar med flirtkulot och knappar, små lådor med tyg- och pälsbitar. Och så klistret, gröna burkar med mandeldoftande Björnklister och vita flaskor med Skolklister.
    Du har så strålande idéer!

  2. Pyssel med Fonus, why not? Annars skulle man ju kunna tänka sig att inhysa människor i deras lokaler, levande med behov av tak över huvudet. Pysslet kunde gå ut på att bygga om kistorna till sängar. Då kanske dödsångesten helt skulle släppa sitt krematoida grepp. Om en sov i en sån. Eller?

  3. Jag läste en gång om en typ av hantverkscirkel där alla just byggde sin egen kista. De gjorde dem så att de kunde vara nyttiga innan dödens entré. Som bokhylla, förvaring för skivsamlingen osv. Jag tycker att det är en strålande idé men när jag berättar det för människor i min omgivning börjar skruva besvärat på sig och låter ana att jag är en smula makaber. Vi har rätt mycket att jobba på när det gäller allas vår dödlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s