Inte fan blir man kåt och glad

Nej, hittills har inte fotofestivalen i Landskrona levererat det jag vill ha. Jag har hittills sett sex utställningar… eller var det sju… men inget som gjort mig kåt och glad och sugen på att hugga för mig av livet. Däremot har jag sett en utställning som gjort mig förbannad för att jag tyckte den var osmaklig, ett par som fick ett ”hm-hm det var väl okay” och så några som lämnat mig tämligen oberörd. (Inga namn eftersom jag inte har något snällt att säga om dem). Och så Tunbjörks bilder förstås. Det var stenhård ångest och inget annat. Rakt i veka livet. Säkert bra, enligt förståsigpåarna, men inte fan blir man glad, inte.

Överhuvudtaget har det varit många bilder på ledsna människor. Jag blir lite tung över bröstet när jag vandrar runt i stan. För vandra får man. I år får man leta och leta igen för att hitta de där utställningarna. Tidigare år har de följt sin snitslade bana, sin lilla eriksgata mellan teatern, genom stan och så upp mot konsthallen. I år känns det som om utställningarna kastats runt lite hur som helst, likt konfetti. Det är säkert lätt att missa vissa prylar. Eller så är det jag som inte begripit vart man ska gå för att hämta en karta? Nåja, kanske tar jag en sista runda imorgon innan de packar ihop för denna gång. Skam den som ger sig. Det kan mycket väl vänta guld runt hörnet, guld som får mig att lyfta igen. För trots allt älskar jag ju idéen att fylla Lillhålan med internationell fotokonst och en massa fotonördar och fotografer varje år.

Men nästa år, hörni, kan vi inte ha lite mer kärlek då? Kärlek till livet och nästan och kroppen och ja… kärlek helt enkelt?

5 kommentarer

Filed under Konst

5 responses to “Inte fan blir man kåt och glad

  1. Då behöver jag kanske inte känna att jag missat nåt? Om jag nu inte får ett ryck och åker dit imorgon.
    Idag prioriterades Kallis och nu städar jag och Nina Simone ihop. Undrar om vill ha ett glas vin så här på eftermiddagen…? Får kolla. 😉

    • Jag har som sagt inte sett allt ännu, men hittills tycker jag nog att den tjeckiska utställningen på muséet (som jag tror du redan sett?) varit bäst. Så om du missat nåt eller ej, mja… det låter jag vara osagt. Dock har du ju gott sällskap just nu hör jag. Hälsa Nina. Hon tackar säkert inte nej till ett glas. Eller som hon lär ha uttryckt det vid en spelning där också Nick Cave lirade: ge mig korv och kokain!

  2. Tråkigt när man har förhoppningar om mer…

  3. Trist att det var så deppigt. Kunde kanske tänka sig någon form av variation. Lite depp men också lite pepp.

  4. Nog behöver vi lite kärlek och glädje för världen är fylld av sorg och eleände nu mer än vanligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s