Fruntimmer, unga män, grytor och sånt där viktigt, ni vet

På fejsbuck dyker det upp en bild på Patti Smith. Den är fin.  Hon sitter vid sitt cafébord, tittar ut i tillvaron. Jag gillar hennes rangliga uppenbarelse. Hon känns trygg. Det där som var uppkäftigt och farligt är fortfarande uppkäftigt och farligt men eftersom jag är så rasande gammal numera så känns det uppkäftiga och farliga tryggt. Man har växt i kostymen. Om Patti vill får hon bo i mitt gästrum. Jag sätter till och med upp gardiner för hennes skull – om hon vill alltså. Jag konstaterar att hon blir snyggare ju äldre hon blir. Undrar om det gäller mig själv också?

Jag besökte som hastigast en visfestival för nån vecka sedan, mest av en slump. Marie Bergman framförde någon slags hemgjord jojk. Det var väl inget vidare men hon var väldigt vacker med sitt blekta hår och sin bruna hatt. Jag har börjat förälska mig i äldre kvinnor. Det är ett gott tecken. Äldre kvinnor och yngre män. Det är som det ska vara. Man håller hjärtat igång.

Nedräkningen har börjat. Jag räknar dagarna tills jag drar till Skottland. Där har jag hyrt mig en tvårummare av en kille som heter Ross, utan TV men med öppen spis. Det ska bli bra. Det kommer att regna på mig och jag ska bara gå omkring och låta öronen dränkas i den där härliga dialekten och jag ska provsmaka whiskys och förhoppningsvis finna fram till hav och berg och ropa hej. Det blir min present till mig själv efter ett år av sjukdom och skruttighet. Nu mår jag bättre än på länge. I höst fyller jag jämnt och jag ger mig själv några skotska ösregn i present. Till att börja med. Det känns som om det ligger ett eller ett par riktigt snuskiga äventyr och kokar i grytan. Men grytan är stor och jag når inte riktigt upp att kika över kanten ännu. Så fan vet vad det blir av det hela. Men vagabonden i mig är vid gott mod, spottar över axeln och småflinar.

I magen morrar en längtan efter fler konstutställningar. Jag satsar på Lillhålans fotofestival som börjar på torsdag och varar i dagarna tio. Festivalpasset hänger på dörren till frysen och fladdrar till varje gång jag går förbi. Själen blir bångstyrig och krumbuktar sig. Den vet vad som väntar. Good shit. Förhoppningsvis. Det gäller att fylla på med intryck och uttryck. Så man inte dör. I förtid.

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

8 responses to “Fruntimmer, unga män, grytor och sånt där viktigt, ni vet

  1. Så roligt för dig att få åka till Skottland. Det har jag önskat mig i många år och du ska se att det är inte alls säkert att det kommer att regna hela tiden men det är bra att inte ha förväntningar. Då blir man inte besviken. Hoppas att du blir vackrare med åren, jag blir det inte i alla fall. Det är då ett som är säkert och nog känns det trist.

  2. dr. no

    Spôtten torka’ å svetten lacka,
    slipa kniva’ å hönan nacka
    Ge’n bare k!

  3. Mmm, vilken härlig resa du har framför dig!

  4. Det är dig väl unnat och en perfekt förtida present. Jag trodde det skulle regna på oss på Irland men det blev inte mycket av den varan faktiskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s