Ung pippi

När min kropp var slät och tonårig lade jag mig naken framför en man med örnfjädrar bakom öronen. Han hade en gång i tiden hängt med Ferlinghetti i San Fransisco och jag knöt band bakåt, in i historien jag ville vara del av. Jag var en porslinsskärva utan klister. Jag fastnade inte någonstans. Men tobaksvargen jag låg under bedyrade att han alltid skulle tro på mig, även min tystnad. Och jag kände mig sedd. Jag tog mig hem genom vinternatten med en nyfödd kvinna som slet sig loss mellan benen och tog över mig. Allt föll på plats. Och jag inbillade mig att jag var hel. För några veckor inbillade jag mig att jag var hel. Jag hade inte ens fjädrar på vingarna. Mina vingpennor var tunna tuschstreck, de löstes upp i första tekopp. Men det var då. Och då var bra. Och jag är tacksam. För det som var. För det som blev början på mig själv.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Ung pippi

  1. Så många ord vi trott på och så många gånger vi känt oss hela. Allt det så gjorde oss till det vi är idag.
    Rakt in i magen går dina ord, som så ofta.
    En dag ska jag hitta dig och ge dig en smällkyss mitt på munnen. 😚

  2. livetjustnucom

    Mellanöl och Marlboro och en önskan om att bli både kvinna och rätt. Jag trodde på orden och insåg fyrtio år senare att det inte var jag. Nu är jag jag. Det känns fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s