Vi gör berättelser på nytt

Efter att ha glott på några bilder får jag en knytnäve i magen. Känner till min förvåning hur ögonen tåras och rinner över. Det var länge sedan. Men det händer ju ibland när man går på utställning. Man drabbas så där plötsligt och starkt så det känns i hela kroppen. Kramp över bröstet, magen som drar ihop sig, ögonen som börjar rinna.

20150705_124110

Ibland går det inte att värja sig och jag tutar på ett slag därinne i utställningslokalerna. Det är svalt i salarna och gudskelov folktomt. Så jag snorar och glor och tycker på det hela taget att det är skönt att bli berörd igen.

Fotoutställning när den är som bäst.

Ute är det kvavt och trettio grader i skuggan.  Man kliver omkring och försöker låtsas som om man är med i något av Tennessee Williams. Konstant klibbig, het och svart i blicken. I själva verket är man bara en blekfet och obekväm säl som rinner längs vägrenen och längtar hem till duschen.

Men där inne i de svala salarna ser jag fotografier som får mig att minnas uppväxten och bilderna på TV från länderna på andra sidan järnridån. Där bakom där alla var allvarliga hela tiden, där svårmodet, fattigdomen och staten ristat både själ och kropp. När jag växte upp var kommunismen alltid svartvita bilder på allvarliga män, kvinnor och barn. I tidningarna, på TV. Det var matköer och leriga åkrar och höghusområden som såg ut som futuristiska spöklandskap.

Här ser jag bilderna igen… och tänker: det där är över nu. Det där kommer folk som växer upp idag aldrig någonsin att haja. Och fast jag själv aldrig deltagit på insidan så blir jag märkligt nostalgisk och vek. Känner mig gammal. Det där, det tillhör ju en annan tid. För jättelänge sedan. Fast det bara var igår.

Idag förväntas vi ha en västligare än västlig blick på kommunismen. En amerikansk ”fy fan så jävligt”-syn.  I sanningens namn kan jag inte minnas att vi såg det så, då… Men idag är det, som sagt, en annan tid. I backspegeln blir allting suddigare och till slut vet vi inte, bryr vi oss inte, om vad som var sanning och lögn då. Nu är nu och vi arrangerar om, lägger till rätta, gör berättelser på nytt.

På utställningen hänger en och annan bild på människor som lika gärna kunde vara tagna för 100 år sedan.  Jag går närmare och kikar. Hoppsan, tagna på 80-talet! Det gungar till lite i kroppen. Har jag levt med skallen i en papperspåse?

Det är närgånget, där finns mycket svärta – så mycket att tårarna rinner på mig – men också ömhet.

Det här är en utställning jag tycker ni ska se om ni får chansen. ”Czech Republic. A century of avant-garde and off-guard photography” på Landskrona Museum. Pågår till 6 september. Kostar inte en spänn.

20150705_122647

9 kommentarer

Filed under Czech Republic fotoutställning Landskrona Museum, Konst

9 responses to “Vi gör berättelser på nytt

  1. Du blir berörd, rörd av bilder, jag av din text, dina tankar.

  2. Nica

    Det här med att en bild säger mer än tusen ord… ibland är det jättesant… Vilken fin text. Tack!

  3. Vissa saker kommer eftervärlden helt enkelt inte att kunna förstå… Bilder säger otroligt mycket om man verkligen ger sig tid att titta.

    • Det är ju likadant för oss som ser på gamla bilder från en tid innan vi själva fanns. Vi vill förstå, i bästa fall, men helt nära kommer vi nog inte. Å andra sidan kanske vi ser sådant de själva inte såg då…

  4. Tack tack tack! Idag har jag varit i Landskrona och sett utställningen. Var f*n var jag på 80-talet? Hur kommer det sig att jag inte förstod, inte visste?!
    Jag sa just de där orden idag: men titta, bilden är från -83, jag kunde svurit på att det var tidigt tjugotal.
    Tyckte också om självporträtten, som jag först inte förstod, dvs jag tittade först – läste sen.

    Detta är bloggande när det är som bäst, någon annans ord kittlar och låter mig upptäcka mer.

    • Oj! Vad glad jag blir… lyckas jag skriva något som får någon att upptäcka mer av vad det än vara månde så är jag mer än nöjd. Så tack själv, för att du tog dig till utställningen och sedan hit för att kommentera.🙂

  5. Pingback: Sotig kärlek | LILLA BLÅ BLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s