När Clooneys brorsa fann min inre katedral

Min livmoder inifrån ser ut som när man står i en katedral med höga, välvda väggar. Eller… okay, låt oss vara ärliga… om vaginan är en vägtunnel så har vi nu hamnat i viadukten. Den är femtio nyanser av grått på skärmen. Kameran sveper runt därinne och man anar nån vägkrök in till vänstra äggledaren. Gissa om man känner sig märklig när man ligger och betraktar sitt innanmäte på skärmen samtidigt som man är VÄLDIGT medveten om att man har en kamera uppkörd i sin petit-choux.

”Har du gjort det här förr?” frågar George Clooneys okända halvbror och håller upp något som ser ut som en massiv dildo på ca 40 centimeter. Han klämmer ut en halv tub glidmedel på toppen och ser på mig utan att röra en min. George Clooneys okända halvbror, med Costa del Sol-bränna och kritvita tänder, är gynekolog och trycker utan att vänta på mitt svar in den där kameran. Ja, hela härligheten ska gudskelov inte in men för två sekunder hinner jag tänka att jag står vid vägs ände! Mon dieu, sacre bleue!

Tja, det finns väl ingen anledning att hymla med saker och ting här på bloggen. Ni är väl likna nyfikna på vägarbeten och tunnlar som jag själv. Men skämt åsido, jag har brottats med cancerskräck i flera månader och gått igenom en del undersökningar och lort, men mest har jag stått i vårdkö. Som så många andra. George Clooneys okända halvbror fick säkert avbryta Costa del Sol-vistelsen en vecka tidigare och masa sig hem till den kalla nord bara för att ett antal livrädda fruntimmer stod i kö till hans klinik. Halleluja, prisa gud, här kommer stavmannen!

När jag kliver ut ur byggnaden efteråt skiner solen. Jag borde gå direkt tillbaka till jobbet men jag gitter liksom inte. Istället travar jag med ett fånigt leende rakt in i närmsta flaskbutik och införskaffar mig ett helrör Highland Park. Ty min livmoder ser inifrån ut som en katedral och bär inga spår av några som helst sjukdomar. Min årslånga ryggvärk kommer från ryggen och inget annat. Ännu en punkt kan strykas från listan. Jag anar inte bara ljuset i tunneln längre, det känns plötsligt som om jag badar i ljus. Våren är på min sida och fläskar på rejält med alla watt hon förmår. På kvällen somnar jag som ett barn. Trygg för första gången på länge.

Det har gått några dagar sedan dess. Det slår ju aldrig fel. Idag jobbar jag och det är strålande solsken ute. Imorgon är jag ledig och det utlovas moln och blåst. Sverige, kära fosterland, du förnekar dig aldrig, din gamla kratta.

Jag gör ingenting av det där man ska göra för att behålla läsare. Jag tar långa pauser, glömmer bort bloggen, kommenterar dåligt hos andra. Det är ytterst få andra bloggar jag läser numera, en handfull som jag tycker håller måttet.

För att få folk till sin blogg ska man skriva kort och kärnfullt, uppdatera ofta, helst flera gånger om dagen, man ska ha massor av bilder (gärna på husdjur och familjemedlemmar) och länka till tammefan varenda kotte i varenda mening man skriver. Och så gärna bjucka på en massa go reklam som skvätter fram mellan inslagen och på varenda ledig yta på skärmen. Man ska inte som jag, en gammal surkärring, envist neka reklamplats åt kreti och pleti. Men så har jag inte många läsare heller. Lilla Blå Bloggen hamnar inte på några hitlistor men jag brukar ödmjukt och underdånigt tänka att man är som en liten klubb dit stammisarna hittar, en klubb med kultstatus! Kort sagt, ett av de bästa ställena på jorden. Men hit hittar inga busslaster med turister direkt. Det är nog lika bra det. Då hade man kanske fått anpassa sig. Ge fan i att tala om sin livmoderkatedral. Börja ta inträde till texterna. Stryka medhårs, gulla med främlingar en masse och skriva smygreklam för tallriksunderlägg, doftljus och gu’vet vad.
Jag funderar på att snacka lite om whisky nästa gång. Jag har nämligen startat upp ett litet privat projekt… Men mer om det senare. Eller kanske inte alls. Ja, ja, vi får väl se.

17 kommentarer

Filed under Uncategorized

17 responses to “När Clooneys brorsa fann min inre katedral

  1. dr. no

    Kokettera med att inte vilja prata med främlingar… Låter inte som om du är så svårflörtad!😉

  2. Ko

    En vagina med sakrala egenskaper.. I te illa.. Och jag är så glad för din skull.mer hälsa!

  3. Kvantitet är långtifrån den samma som kvalitet! Att titta in på din blogg är som att återkomma till en god bok🙂

  4. Det är såna här meningar som får mig att komma tillbaka: ”Gissa om man känner sig märklig när man ligger och betraktar sitt innanmäte på skärmen samtidigt som man är VÄLDIGT medveten om att man har en kamera uppkörd i sin petit-choux.”
    Var får du allting ifrån männisch.
    Skönt att få punktera den där sjukdoms-fruktan.
    Jag läser gärna om whisky!😉

  5. Mari

    Whisky ser en gammal stammis fram emot. Liksom allt annat som förekommer på detta hak.

  6. Vad skönt att katedralbesöket gav positiva besked! Gott att höra. Jag återkommer ständigt till din blogg eftersom jag blir så avundsjuk på din magnifika ordkonst. På ett positivt sätt.

  7. De måtte vara billigt literpris för det är märkligt vad de öser på med det där glidmedlet!
    Kritvita gaddar gör en misstänksam men så bra att du fick stryka den där punkten från listan o andas ut. Skit i husdjursbilder, var dig själv – när du har tid o lust det räcker.❤

    • Alla mina husdjur är döda. Mumifierade eller uppstoppade eller helkokta. Till och med Bertil som är (var) en skorpion. Han poserar inte på några keliga husdjursbilder. Han sitter bakom lås och bom på hallväggen.

  8. Ja, jag tittar gärna in när du uppdaterat. Prenumererar ju på aviseringar därav, himla fiffigt. Du skriver så jag vill läsa. Vissa gör det. En del bloggar, andra blir författare. Jag trivs här och gläds såklart (!) att en punkt på din oroslista kan strykas. Hoppas du kommer närmare en lösning eller ett svar. Kram
    PS. Är allergisk. Mot whisky. Drick du som kan!😉

    • Hej Superlille! Jag blir alltid lika glad när någon ger sig till känna här i kommentarsfältet och naturligtvis glad att du trivs härinne. Så varmt välkommen! 🙂

  9. Men vad jag har missat. … Min älsklingsbloggare Lilla Blå … t o m din blogg har jag inte besökt på såååå länge och så nu när jag gör det här nedslaget igen: petit-choux 🙂

    Petit-choux !!!

    I adore you Lilla Blå … och är glad att din katedral står där stark … eller ligger där … helt intakt och genomlyst.

    Kramar!

    Snippa … snipig … men petit-choux … *suck*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s