Jag har inte tid att dö, jag vill sätta solrosor

Har haft fyra hyfsat smärtfria dagar på raken, de första sedan juni förra året. Vad det gör med karamellen på axlarna kan man knappt sätta ord på. Det är som om man gått med skallen i en soppåse under tre årstider och sedan sliter nån av en påsen och man vaknar igen!
Går fortfarande och väntar på svar om vad den där lilla bortopererade tumörjäveln var av för sort och om det finns mer skit i kroppen. Men herregud, hade det varit något djävulskap hade jag väl varit döende nu efter alla månader?
Jag är inte döende. Jag har precis slitit väck den svarta påsen från skallen.

Det väller fram bilder ur mig. De slår ut nånstans i bakhuvudet och de ser likadana ut allihop. Jag begriper som vanligt ingenting och det är rätt skönt. Jag ser vidöppna vindpiskade landskap, det regnar och blåser och fåglarna skriar i skyn. Havet är oändligt stort och gråvitt. Jag diggar’t.

Det finns ett litet hus där också, uppe på en liten kulle, med utsikt över vattnet. Vägen upp dit är lerig. Jag har byggt en liten mur mot havet och vindarna och satt solrosor i rabatten innanför. De kommer inte att ta sig men jag bryr mig inte. Jag har ett litet kök med vedkamin. Där hänger lite löst folk på te mellan varven. De bär alla goretex och oljerockar och annat praktiskt och talar på en underlig dialekt. Jag är främling där men jag trivs. Ibland bråkar jag med gästerna. Slänger ut dem. Mest för att visa att ingen ska jävlas med mig bara för att jag är nyinflyttad. Bakom köket finns ett rum knökfullt med böcker och en sliten soffa. Är man snäll kan man få sova över.

Nu är ju frågan den… varför i helvete jag vill till regn, blåst och kyla? Det där huset ligger inte vid medelhavet, det är ett som är sant. Snarare på en ö nånstans i Nordatlanten…
Varför krånglar jag till det för mig? Och varför svär jag så satans mycket nuförtiden?

17 kommentarer

Filed under Uncategorized

17 responses to “Jag har inte tid att dö, jag vill sätta solrosor

  1. Jag drar en suck av lättnad för din skull … att du äntligen kunde slita väck den där påsen över huvudet (ett tag åtminstone) … och drömma. Det är klart att du måste svära annars vore du inte Lilla Blå (känner jag) med dina starka känslor hit och dit och drömmar om det här vilda (irländska?) landskapet som förstås kräver sin kvinna. Bjud dit Pål Pommac (jag kan se honom framför mig i goretex och oljerock och pipa i mungipan( istället för den eviga cigaretten) klafsande i leran i motvind mot målet 🙂 : Det lilla huset på kullen och Lilla Blå. Klart att solrosen kommer att ta sig. Försök plantera den i lä bara. Och jag håller förstås tummarna att tumören var en knöl bara. Annars hade du alldeles säkert hört något … Suktar jag inte så mycket efter värmen nu skulle jag också hälsa på dig. Och hoppas få komma in i det bakre rummet som jag då helst inte skulle vilja lämna annat än för att sticka ut näbben och se hur solrosen tagit sig.

    Kram!

    • Haha, Pål Pommac i lera och goretex? Det går han aldrig med på, han är för mycket salongslejon till det. Möjligen dök han upp om jag bodde i en gammal borg med döda djur liggandes platt på golven där han kunde torka tofflorna och sedan ringa på betjäning…
      Vem vill inte till värmen? Jag begriper överhuvudtaget inte hur jag kan dagdrömma om… vad är det… Yttre Hebriderna…när själen skriker efter sol och Riviera och rajdirajraj… Men vem känner sig själv helt och hållet?
      Kram tillbaka, du.

  2. Ja varför svär du så förbannat. Det gör jag också men för mig beror det på att jag arbetat tillsammans med åkare i 20 år och då lär man sig en del svordomar som ingen hört maken till. Vi skulle kunna tävla. Skulle tro att jag kan flest. På något sätt så vill man väl pysa ut allt skit som sitter inne i kroppen så länge man bara svär är det väl ok. Blir värre om man börjar slåss och det har man faktiskt lust till ibland och du SOLROSOR älskar jag men dom hinner inte slå ut här uppe i skogen utan lagom till frosten brukar dom vara i knopp men du ringblommor duger det också.

  3. Jag har precis lärt mig att det finns något som heter Joharis fönster. Det är tydligen en modell hur man kommunicerar vem man är till sig själv och andra. Enligt den modellen är man indelad i fyra fönster. Ett av fönstren innehåller sådant om dig som vare sig du själv eller någon annan känner till. Jag tror helt enkelt att du slet av dig påsen i just detta fönster. Det är inte många som får komma hit så njut av din exklusiva resa.

  4. Tingeling

    Jag har följt din blogg i flera år men aldrig kommenterat (pga lathet). Ville bara skicka en kram i det som varit tufft och hoppas att du hänger kvar med dina ord länge till! Du skriver så bra att man blir alldeles matt.

    • Oj, jädrans! Jag tackar för både kram, kommentar och komplimang. Att någon läst mig i flera år och aldrig givit sig till känna… det är en smått kittlande tanke. Hej du, Tingeling. Och tack för att du stannat kvar så länge…

  5. Jag håller en tumme för att det var en ensam och harmlös jävel som plockats bort!

  6. Självklart håller även jag alla tummar jag har!!

  7. kersko

    Om påsen försvinner är det väl inte konstigt att språket liksom får ytterligare en dimension. Ärligt talat verkar svärandet öka med stigande ålder. Kanske en lyx man kan kosta på sig.
    Ps: Du är nog mer läst än du tror, även jag (som Tingeling) har varit en smygläsare av och till. Ds

    • Kersko, så kan det vara… med åldern bryr man sig mindre om vad andra tänker och tycker och svordomarna trillar ur en som pärlor på tråd. Åtminstone i vissa sammanhang.😉 Hej och välkommen in i kommentarsfältet.

  8. Solrosor brukar det bli under fågelmataren. Får se hur det ser ut nu till våren. Jag brukar i och för sig ta bort dem men visst är de fina. Speciellt om man passerar solrosfälten i södra Frankrike.
    Stället du beskriver låter som Shetland. Har du sett serien på svt1? Fick mig att längta efter blåst och regn. Vi är väl antagligen inte kloka någon av oss.
    Puss!

  9. Tim

    Jag råkade precis på din blogg genom att söka på ”Djurens språk padda”. Tycker att du skriver fantastiskt intressant och har härlig humor. Inte för att förringa smärtan på något sätt.

    • Mon dieu, jag minns inte ens att jag skrivit om paddor. Men för all del, jag har en torkad rackare bakom glas och ram på hallväggen… och en groda också… Hej Tim… och tack för din kommentar. Välkommen in i stugan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s