Barndomsälgen?

Helt plötsligt och som ett otäckt infall från nån däruppe kommer bilden i skallen: hade jag inte en älg som barn? Alltså en leksaksälg i brun plast, överdragen av nån slags filt som skulle föreställa… öh…älgpäls? Jag får en klar och tydlig minnesbild att jag pillar bort filten från manken och blottlägger den där bruna plasten inunder. Älgen ser skabbig ut. Och den har en krona som går att vrida på. Den ser helgalen ut med kronan bak och fram.

Lekte jag verkligen med en älg när jag var barn?

Vem fan köper en leksaksälg till ett barn?

Känner mig gravt förvirrad nu.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Barndomsälgen?

  1. Här har vi kanske förklaringen till varför allt är som det är, i synnerhet du?😉
    Det är leksaksälgens fel!

  2. Kan nog stämma. Det var mycket älg i min barndom. Jakt, slakt och t.o.m. bloddrickning. Otaliga älgmiddagar. Jag t.o.m. älgar fram när jag går. Snart behöver jag ett viltstängsel omkring mig.

  3. Där har vi det … Det är klart att du också fick en leksaksälg när din barndom var så fylld av” jakt, slakt och t.o.m. bloddrickning”. Det ska böjas i tid … liksom.

    Och det vilda har du som tur är inte lämnat bakom dig … trots leksaksälgen.

    Kram!

    • Min kära mor kom på mig som barn med att stå och slörpa i mig älgblod ur kärlet hon använde när hon styckade. Hon fick skrämselhicka. Själv kände jag mig råcool. Så cool har jag nog aldrig känt mig sedan dess. Tyvärr. Men jag älgar fram rätt bra när jag väl fått upp farten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s