Kattpjäxor

Man har en hel del att välja på. Man är en fri kvinna. Nåja, saltgruvan kräver sitt, visst, but it pays the rent. Och när den där ”rent” är pröjsad, då är man fri. Då kan man välja. Så idag stod valet mellan att skriva en nätt liten porrnovell med inslag av italienska motorfordon eller att berätta om mitt skavsår. Jag väljer det senaste, ty jag känner mina kristna läsare.
Alltså: jag har fått skavsår. Allt är pjäxornas fel. Visserligen är det inga riktiga pjäxor men de ser ut som sådana. Och visserligen har vi ingen riktig vinter men det ser ut som en sådan när snön ligger vit och temperaturen visar minus tio. Jag står upp klockan fem och hoppar i pjäxorna. Jag ska ta mig över sundet och belägra Danmark några timmar. Då är det bäst att vara rustad. Visa danskarna hur en riktig viking ser ut.

Pjäxorna är otroligt tunga och otroligt varma. Allt är som det ska den första kvarten men sedan hugger det till i vänsterfoten, ovanför hälen. Det känns som om ett elakt jävla mårddjur sakta och envetet gnager på min lilla värnlösa kvinnokropp. Jag stapplar mot kontoret, vikingapondusen något satt ur spel.

Så går dagen. Jag frågar folk hur deras jul förflutit. När den femte på raken svarar ”stille og rolig” inser jag att julen knappast är av det orgiastiska slaget hos vårt kära brödrafolk. Inte som hemma hos mig där det är svullna julgranar i varje rum, brännvinet flödar litervis och tomtemor ligger på hallgolvet och jojkar med kjolen uppdragen till pannbenet. Hur var din jul? frågar di danske. Jag vill inte göra någon avundsjuk och ledsen, så jag tar seden dit man kommer och svarar: ”stille og rolig” och då ser alla förnöjda ut. Tamt släkte, danskarna. Om ni frågar mig alltså.

Jag lindar in vänsterfoten i några servetter, kör ned fossingarna i pjäxorna och stapplar mot brofästet när dagen börjar gå mot sitt slut. Jag travar alla de långa milen hem längs min egen hemliga snitslade bana strax under brons räls och anländer till fosterjorden med blödande lekamen.

Hemma i trädgården ligger grannens katt stendöd på gräsmattan. Det är kallt ute denna låtsasvinter. För kallt för en katt.

Jag tittar på den döda och sedan ned på min vänsterfot. Sedan får jag ett av mina genialiska infall. Går efter yxan som vaktmästaren alltid förvarar bakom cykelskjulet. Nu ska här fodras pjäxor!

17 kommentarer

Filed under Uncategorized

17 responses to “Kattpjäxor

  1. smyg

    DET kallar jag ett julevangelium (även om vi inte fullt så kristna ser fram emot även den andra berättelsen).

  2. dr. no

    And I wear the cat skin gloves!

    • But of course. Och finner jag en katt till så syr jag doktorn ett par ludna kalsonger innan januarikylan smäller till, ty idag känner jag mig som en mästerskräddare.

      • dr. no

        Tyvärr. I Ragnars anda använder jag bara ogarvade vargpälsar som unterhosen. Mina söner må hämnas på den där förbannade engelsmannen Bond!

  3. Bättre att sy kalsonger av kattskinn än att använda igelkottaskin som Tore Skogman sjöng. Beror iofs vad man tycker om bäraren.

  4. Va! Tore Skogman? William Clauson för böfvelen!

  5. Kattskinn låter bättre än att hugga av hälen. Puss!

  6. Pjäxor är ett otyg. Såna hade man i skolan och dom var både kalla och hårda. Nä tacka vet jag lappluddar som man fick lite senare. Varma och lätta och rätt snygga också men sådana finns väl inte längre. Sätt på plåster och ha ett riktigt gott nytt år

    • Lappluddar låter som mina gamla, fluffiga katter. Å andra sidan borde det vara enklare att ta sig fram med dubbar, typ igelkottaskinn? Men det är jag det, kärringen som ligger på rygg för minsta isfläck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s