Woohoo?

Det finns en sorts vällevnad, en må-bra-känsla, som kan bli för mycket. När allt fallit på plats, kampen tillfälligt är över och kroppen jäser över alla bräddar; tankarna skramlar som tomma burkar. Inget oroar en. Man har inga tider att passa. När allt är fruktansvärt, ohyggligt bra. Ingen oro. Inga måsten.

Då tar det inte lång tid innan djävulen står och trampar i farstun.
Jag måste ha ropat på honom. Jag. Ropat alltså.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Woohoo?

  1. En rekyl… då allting bara trillar över en. Det där som hållits borta av.. ja, gud vet vad.:-/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s