Alla mina gryn… och ni andra också!

Här har varit tyst länge nu. Det blev lite si och så med hälsan, både hos mig och med datorn. Därav min tystnad.
Dessvärre (dessbättre?) kommer det att vara tyst ett tag framöver också. Datorn är visserligen fri från snuskvirus men jag själv är inte riktigt återställd ännu. Dessutom har jag ett kommande skrivjobb som lär ta mycket tid, så jag kan bara säga: på återhörande!

Ta en kaka så länge.

18 kommentarer

Filed under Uncategorized

18 responses to “Alla mina gryn… och ni andra också!

  1. Ann

    Auf Wiedersehen

  2. Krya på dig och välkommen tillbaka när du känner dig bättre.

  3. Ondskan segrar till sist, kom ihåg det när det ser som mörkast ut. Vi ses i Nangijala!

    • Kan du ge dig på, dottore. Men först ska några blanka oxar slaktas i låghalt månsken, allt medan kärringen vrider ur sina tandhalsar motsols och barnen kokar finsk brännvinsknäck. Aloha!

  4. Krya på dig och var rädd om dig! Är här och väntar tills du kommer tillbaka.

  5. Jag tar två kakor om det är ok.

  6. F*n! Jag saknar dig! Årets första glögg och himmelsblå match på tv. Kom tillbaka och förgyll hösten för mig! (Jaja, du jobbar och fokuserar och dricker inte glögg… Men jag då?!)

    • Nååå, det är alltid härligt att vara saknad. Men jag knäar under arbetsbördan just nu… hjärnan är som en liten hamster efter ett par varv i blendern. Tro mig, jag skulle mycket gärna hänga här inne om dagarna och bara blajja om väsentligheter såsom charleston, ostbågar, mustaschvax, håriga karlar och delikata vuxendrycker. Låtom oss alla be för att den dagen snart kommer. Innan jag hamnar på hispan. Häll i dig glögg så länge, hjärtat. Du får ta en för mig också, för som sagt… jag dricker inte sånt.😉

  7. Kaka? Ett sådant besked kräver något starkare…

    Jag säger som David Niven, ”Gå långsamt kom tillbaka fort”!

  8. Vi fick i alla fall klämma en öl och en pizza med dig innan mörkret tog dig. Skulle det vara så att du vill prova en jävligt god spenatlasagne tillsammans med ett buffligt rödvin så vet du var vi finns.

  9. Oj vad längese´n det var som jag besökte dig hääär … och du mår inte bra …På den här tiden som gått sen det här skrevs hos dig hoppas jag innerligt du hunnit bli riktigt piggelin (min mormors uttryck) igen … du fina fina Lilla Blå med den fantastiska ”pennan”. Kram!

    • Tjena Skatan, liksom du flaxar jag vidare, även i snålblåst. Ibland landar jag härinne och får ur mig något, ibland flyger jag bara förbi och hinner inte landa. Men det är som det är. Ryggen blir långsamt bättre. Det har gått ett halvår nu. Tvi satan, vem hade kunnat ana det? Inte jag i alla fall, och tur var väl det, för då hade jag hoppat i sjön. Men som sagt, än lever jag. Puss på dig, hjärtat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s