Allt rostar igen

höst 108

Allt rostar just nu. Så även jag.
Det känns fruktansvärt trist och segt att komma igång med något. Projekt. Texter.

Har dagar då jag oroar mig för mig själv. Känns som jag är på väg åt fel håll, ett destruktivt håll.
Det där fladdret i själen som förebådar paniken och ångesten.
Inte bra.

Trycker undan.
Drar upp och fram.
Petar och pillar och stoppar undan igen.

Tycker intensivt illa om mig själv.
Fast jag inte vill.

Så går dagarna.
Har en kropp som värker.
Så typiskt om hösten.
Det gnisslar och knakar och skaver.

Jag är inte romantisk.
Jag är medelålders.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Allt rostar igen

  1. Jaa du vad ska man säga och vad ska man göra. Hösten är en jobbig tid, kroppen gillar inte hösten och knappast själen heller men rätt som det är känns det bättre igen som tur är

  2. … och jag är gammal (utanpå men inte inuti) … och det är det som är problemet. Man blir låg som man säger … Det är INTE kul.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s