Idag den dag som är

En underlig dag detta… sorglig och allmänt pissig… och så frustration ovanpå det. Nås av nyheten att Birgitta Stenberg dött. Denna fyrbåk till kvinna som jag beunndrat sedan tonåren. Hon visade liksom vägen för både det ena och det andra, hon var ett ljus i mörkret. Nu lär hon ha lämnat in med orden ”Alles ist gut”. 82 år gammal. Cancer igen… den där jävla sjukdomen som plockar folk oavsett ålder och livsstil.

Så läser jag att nassarna ska hålla torgmöten runt om i Skåne idag. Man får mobilisera med poliser från övriga Sverige. Jag begrundar detta ett slag. Nazister… När jag växte upp var det ett ord som hörde andra världskriget till. Något fördömt och förpassat till historien. Vi som kom efteråt visste ju bättre och världen hade väl ändå lärt sig sin läxa?

Tydligen inte. Idag påstår alltså folk på fullaste allvar att de är just nazister och åberopar sin demokratiska rättighet att hålla offentliga möten på torg och gator.
2014.
Året då det unknaste unkna och sketnaste sketna blev rumsrent igen?

Jag besöker Landskrona fotofestival. Glor på diverse utställningar. De flesta ger mig inte så mycket, ärligt talat. Men jag slås av tanken att jag gillar att glo på bilder av skruttiga människor för att det är så lätt att tycka om dem. De flesta bilder man ser idag föreställer de vackra, tillrättalagda och photoshoppade människorna, de där som får en att tycka illa om sig själv. Skruttiga människor är mycket enklare att ta till sig. Och idag är dessa bilder i minoritet och blir exotiska. Sedan tänker jag hädiskt att bilder av störiga, jobbiga människor, människor med missbruk och fan vet vad, är ok att glo på just för att man då distanserar sig från jävligheterna in real life. Man har dem på avstånd och kan objektivisera dem. Men de är stumma, de larmar inte och gör sig till. De luktar inte.

Den stora behållningen är nog ändå ungen som går med sin mamma längs uställningen i parken. Foton är nedlagda i marken. Bland annat bilder av svarta dildos.

– Mamma, det är negerpickar i backen!
– Tyst, Henrik!

Alles ist gut. Not.

10 kommentarer

Filed under Konst

10 responses to “Idag den dag som är

  1. Unga spolingar har tyvärr inget att glömma. Men har man stått i ett koncentrationsläger och sett så vet man vad vissa saker står för…

    • Frågan är om det bara är unga spolingar som trampat ned sig i nasseträsket. Jag har en känsla av att spolingarna finns även högre upp i åldrarna. Tyvärr.😦

  2. Nej, har Birgitta Stenberg dött! Nej, nej! Jag visste ju att hon var sjuk, men ändå. Nej! Och allt det andra: Nej och åter nej. Nej!

  3. Ann

    Och jag skrattar åt negerpickar, vad säger det om mej egentligen? Tål att tänkas på för min del. Tur att skitdagen snart är slut, hoppas du fångar en annan imorgon.

  4. Såg en fantastisk svartvit utställning. Fotografen tog bilder på de som inte hade råd att gå till en fotograf. Magiska bilder.
    Jag tänker fortfarande på dem. Människorna.

  5. Det är kanske som ordspråket säger. Av fyllhundar och barn får man höra sanningen.

  6. Nä alles e inte gutt alls, de harru rätt i
    Tänk, kyrkklockorna ringer för fara här, i stan, nu, helikoptrar cirklar dundrande i luften över lilla, lilla täppan tillsammans med mina svalor. Övervåld, galopperande på höga hästar skyddar polisen – en näve nazister(!) de e fan provocerande!
    Ja, och Birgitta, henne gillade de inte heller, nassarna, sådan får man ju inte vara…

  7. Jag saknar Birgitta Stenberg … som så många andra … *suck* … Hon skrev som få och och var verkligen ”ett ljus i mörkret” som stod upp för vem hon var i alla livets växlingar. Hon var grandios, magnifik. Men jag har också alltid älskat de ofullkomliga, de på ett eller annat sätt ”defekta”, de ”små” och skruttiga människorna om än hur *stora* som helst … Egon Schiele, Edith Piaf, … Varför säger man ”små” , Lilla Blå (om mänskor som har svårt att ”passa in” i den hårda verkligheten, i nuet) … undrar en allt skruttigare pensionär som (sedan en ganska lång tid nu) har tappat glöden …

    Kram!

    • Baby, du och jag är i samma klubb och tycks alltid digga samma slags människor, har du tänkt på det? Jag har aldrig sett på någon som liten, annat än till kroppsformatet… I varje skalle ett universum. Punkt.
      Kramar tillbaka, från någon som inte tappat blogglöden men liksom kommit av sig i vardagens alla bestyr.

      • Ja det har jag tänkt på många gånger … att vi diggar samma slags människor, samma tidsperioder, konst, musik … och du är så bra på att ”hitta dem” också och dela med dig av vad du funnit därute i cyberrymden så generöst. Det var nog därför jag ”föll för dig” från allra första stund: ditt språk, dina tankar och associationer och ja … dina ”preferenser” … stora som små.
        Vid närmare eftertanke är det kanske vardagsbestyren som tagit överhanden här också och blogglöden ligger där och pyr och väntar på minsta vindpust …
        Skatans tankar har nog inte slocknat helt …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s