Sommaren 2014

Helt plötsligt gråter jag som en barnunge. Varför? För en såld LP…
En gång i tiden var jag så fattig att jag inte ens hade till skithuspapper.
Jag fick sälja av lite ägodelar.
Jag sålde bland annat Jeffrey Lee Pierces första soloplatta för trettiofem kronor.
Till en kille med lockigt hår. Jag minns inte hans namn.
Han gjorde en bra affär.

Jag kan tanka ned Jeffrey Lee Pierces soloplatta från nätet lätt som en plätt.
Det är inte det.
Det är tanken på att jag inte längre har vinylen.
Jeffrey.
Jag lyssnar till Sex Killer och tonvis med gamla minnen från de mörka bergslagsskogarna väller in som en blöt, tung filt och lägger sig över mig.

Sen gråter jag en skvätt.
Patetiskt.
Jag vet.
Men det skiter jag i.
Hela tillvaron är patetisk ibland.
Gamla kära som dött. Så många som inte längre finns kvar.
År som förflutit.
Hela den här varma sommaren svullnar av gamla, bittra, smärtsamma och kärleksfulla minnen. Och onda minnen.

Christian. Mannen som lärde mig lyssna på James Brown. Visade mig cigarrer och Sambuca. Funk och fusion.

Sommaren 2014.
En het sommar.
En sommar av fysisk smärta. En sommar av död. Stiltje. Lakoniskt betraktande.
Het som en sommar i amerikanska södern.
En sommar där träden somnar.

Gråter en skvätt till. Över en förlorad och uppbränd barndom. Över djupa schismer, avklippta band och mil efter mil av tröttsam eld och tystnad.
Förlåt jag är patetisk.
Men jag ångrar verkligen försäljningen av Jeffrey Lee-plattan. Det gör jag – verkligen.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “Sommaren 2014

  1. Själv sålde jag en singel med Donny Osmond. Fick en femma och frågan är vem som gjorde en bra affär… Ändå kände jag mig lurad.

    • Åh gud, Donny Osmond! Undrar om jag inte har något gammalt liggandes i gömmorna? Nej, det var Marie, systern. Skål för vår naiva mormonska barndom, Znoggelita.😉 Herregud! Förra årtusendet alltså…

  2. fnix

    Inte alls patetiskt! Levande, kännande, tänkande. Det är slitsamt, men tusen gånger hellre än en polerad fasad som ängsligt ska visas upp för att få andras gillande och beundran. Själv har jag förbannat mig själv mer än en gång för att jag helt mot min hamsternatur sveptes med av nån slags feng shuivåg och för några år sedan slängde (jag fick alltså inte ens pengar för det!) min digra låda med bowiebilder samt en försvarlig lunta Melody Maker och NME. Stryk borde jag ha! Jag har längtat ihjäl mig efter att få sitta och bläddra i allt detta härliga igen och flera gånger har jag rotat i de stora, välfyllda garderoberna hemma hos mina föräldrar i förhoppningen att jag ska minnas fel och kanske aldrig slängde dom egentligen, men jag vet ju innerst inne att de är borta. En gigantisk bowieplansch finns dock kvar. Den kommer aldrig mer att sitta på någon vägg hos mig, men jag HAR den!

  3. Vad ska man säga. Det låter ju som en riktig skitsommar för din del och känner man så måste man verkligen få vräka ur sig det. Det kommer snart en mörkare tid då det kanske känns bättre hoppas jag. Kram

  4. Jag min dumma nöt gav bort en vinyl med Beach boys. Det irriterar fortfarande som en som ett grässtrå i näsan. Till vem? Till en vacker pojke som dumpade mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s