Utan morfin och i väntan på regnet

För ett par dagar sedan ville jag inget hellre än att få det där morfinet som jag nu blev erbjuden. Men jag sa stoiskt nej. (Idiot, jag?) Vem tusan vill bli Flinck liksom?
Jag kör tolv smärtstillande om dagen istället. Har så många piller på recept nu att jag kan öppna eget skumraskapotek.
Nu är jag hemma, äter jordgubbar med glass, väntar på det stora regnet.
Skiter i det mesta just nu. Sjukskriven. Avtrubbad. Fortfarande kvar i min bubbla.

Kör Casablanca i svartvitt. Mitt på blanka vardagen. Lika blank i sinnet.

Här är förresten Humphrey Bogarts pjucks som han bar under filminspelningen. Han var nämligen lite kort i rocken för Ingrid Bergman.
Joråsåatt…

Bogarts skor

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

7 responses to “Utan morfin och i väntan på regnet

  1. Jag brukar tacka nej till starkare doningar men när jag hade min kotförskjutning så var jag mycket medgörlig och svalde det mesta. Usch ja, har man ont så har man.

    Vilken avslöjande bild. Tänk så viktigt att mannen inte får vara för kort. ”Små karlar är ettriga karlar” har jag hört. Kanske stämmer det…

    Krya på dig och var rädd om dig!

  2. En gång i mitt liv har jag fått morfin och det var efter transplantationen men inga större mängder och kortast tänkbara tid. Så blev det för oss nyopererade i vågskvalpet efter den stackars läkaren de häktade för mord på det nyfödda icke livsdugliga barnet. Hur man nu kan ta livet av något som dör av sig själv? Så det snålades på morfinet och sjutton vet om de inte gör så än?
    Regnet rinner som tårar ner för mitt fönster och jag hukar samtidigt som jag skriver att det är en njutning med dåligt väder. Inget får mig att slappna av så bra, slippa stressen av att rusa ut i solen och värmen ba fö att vadå? För att solfan skiner, svetten rinner och jag blir mest en ynklig våt fläck.
    Är så lycklig att min immundämpande medicin förbjuder mig att vistas i solen, cancerrisken är rejält förhöjd så det är solkräm modell svart säck som gäller. Så underbart att säga det sen ifrågasätter inte en jäkel att jag häckar under parasollet stort som en parkeringsplats.
    Ja du raring, hopplöst det är när kroppen larvar sig, hoppas du snart känner igen dig själv och får fart på livet och lusten. Kram

    • Wow, du kan skriva kommentarer, du. Ja, jag vill gärna få fart på livet och lusten igen. Bättre kan det inte sägas. De sista månaderna har varit rätt mörka, även utan solglasögonen. Kram tillbaka.

  3. Musik är ju ett bra alternativ, men det är tveksamt att grannarna delar den åsikten vid midnatt.
    Ibland måste man kapitulera, för att få vila och hämta nya krafter.
    Du bjöd mig på svalkande dryck på din balkong för ett tag sedan. Låt mig svepa in dig i en filt, bjuda på en whisky och musik. En stund i tanken.

  4. Tackade i veckan förväntansfullt JA till den morfininnehållande hostmedicinen cocillana efter att ha hostat i fem veckor men har konstaterat att morfinist inte är någon kärriär för mig. Jag föredrar att kunna stå på benen, vilket jag inte klarade efter cocillanan. Du gjorde ett klokt val, även om jag önskar dig en välförtjänt smärtlindring. Det är ett helvete attha ont. Kram på dig Blå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s