Känner sorg över alla de oskrivna texterna. De där källorna som svämmar över utan att någon ser eller erkänner dem. Känner sorg och frustration över mina egna tillkortakommanden. Över att jag inte klipper av alla banden, isolerar mig och risker allt. Ägnar resten av tiden åt att skriva det som skrivas bör.
Innan källorna sinar.
Jag riskerar ingenting.
Jag vältrar mig i självmedlidande och gnäll.
Äter skit.
Sprider skit.
Förlåt mig.
LILLA BLÅ BLOGGEN 
Det finns inget att förlåta. Det är allas vår rättighet att vältra sig och sprida skit ibland. Speciellt på den egna bloggen.
Vältra på, skrik och svär, det ska ju ut.
Och vi är några här, som lyssnar och bryr oss. ❤
Klipp! Isolera! Skriv!
Skriv! Och skit i resten!
Ann och Marie: Ok, om jag säger upp mig och skriver mitt eget på heltid, försörjer ni mig då? 😉
Du sprider INTE skit … DU sprider inte skit … Och om det är det du kallar det du skriver här … skit alltså … så SPRID SKITEN. Jag älskar den!
Men för den delen SKRIV det du vill skriva. OCKSÅ. Det du inte tycker är skit. Isolera dig och skriv. Vi väntar på dig … vi kan läsa gammalt ”skit” av din penna här under tiden.
Kram!
Gulle!
Känner igen känslan.
Men håller med Skatan! Tänker ofta att jag önskar att jag kunde skriva som du.
Kram!
Det kan du inte. Och varför skulle du göra det? Du skriver som Soldansaren och det är inte kattskit. Det vet jag ju för jag har ju kollat upp dig. Många gånger.
Det måste vara en mänsklig rättighet att sprida skit och tycka synd om sig själv och känna sig nere och klen när man känner så och vad har man sin blogg och sina bloggvänner till om man inte får klaga och gnälla. Kram till dig Skickar dig varma tankar.
Jo, visst gör jag som jag vill härinne. Men jag blir less på mig själv. Och less på alla förlorade tillfällen att göra något bättre än vad jag gör. Snart får jag spränga mig loss från det invanda för att det ska hända något. Jag går sönder av stiltjen, av att trampa vatten, lägga det här korta livet på fel saker, av rädsla och hinder, inbillade eller verkliga.
Du vet väl att en får ligga som fan när man går loss och är kulturbärare…?
Hittills har jag nog inte burit kulturen någon längre sträcka, vad det verkar.
Med risk för att låta som en eller annan Schyman; det kan bero på det andra ‘man’ jag symptomatiskt missade att PKifiera till ‘en’… 😉
Men nog bär du kultur! Hyvvää! Gammel skêtmusik åå kärringer mä kônsti’t hår å gu’ vet va’! Kulturellare kan’e’la jää’na ênte bli!
Sista biten över krönet så blir du en lika god kulturbärarmorfinist som Thorsten Flink. Eller Hermann Göring – han bar kanske inte kulturen själv, men han lät bära in en jävla massa på Karin hall. Och så var han också morfinist. Ja, du hör ju själv. Du skulle tagit det där morfinet när du hade chansen!
Ping: Je m´en fous | SKATANS TANKAR
Jag säger så här, känn glädje över dina skrivna texter! Jag är ingen guru men jag älskar bra språk och du trollar med orden på ett sätt som är få förunnat! Men visst, känslorna är där ändå… Men klipp även om det är svårt.
Kram
Jag ska försöka. Ibland funkar det. Ibland slår jag knut på mig själv.
Hahaha, nja, det kanske inte riktigt var vad jag hade tänkt mej, men vi kan se till att marknadsföra och sälja dina texter. Eller så letar vi alternativ. Finns det fler lösningar?