Hjärtat pumpar tolvor

Jag minns faktiskt inte vilken som var min första bluesplatta eller upplevelse. Jag minns mitt sommarjobb efter skolan; tillbaka på mitt högstadium, på kontoret. Jag minns ett par lärare som var lite underliga, ett par som ägnade fritiden åt mystiska litterära och musikaliska salonger, jag minns hur de fascinerade mig, ty de var icke från orten, de var märkliga och internationella och spännande. De sa att jag gick som en nigger, (jo, det var exakt så orden föll), jag hade en musikalisk rytm i stegen, jag gick MUSIK, sa de och spände ögonen i mig. Jag vågade inte säga emot men lade mitt illröda hår och huvud på sned och log förtjust. De satte Lightning Hopkins i mina små nävar. De öste album över mig. Jag diggade stenhårt.

Jag fann John Lee Hooker via Doors och Jim Morrison. Jag tyckte det låg milsvitt från farsans jazz… vid den här tiden… ty jag var ung, jag var tonårig och lite naiv och väldigt okunnig… men hungrig och lättledd, som alla tonåringar.

Så blev jag kompis med alla de där gamla farbröderna. John Lee. Sonny Boy Williamson. Elmore James. Lightning Hopkins. Little Walter. Muddy Waters. Jimmy Reed. Till slut var de ett helt fotbollslag. En hel regering. Jag älskade dem hett och innerligt. De lärde mig att hjärtat pumpar tolvor. Utan tolvor, inget liv.

Men jag minns i ärlighetens namn inte vilken låt som var min exakta första upplevelse. Jag har en vinyl hemma med inspelningar från -49. Alla låtar låter i princip likadant. Jag köpte den tidigt i mitt liv. Det är John Lee Hooker som spelar. Det är en rätt trist platta. Men det gör liksom ingenting. Ty jag älskar John Lee Hooker. Denne fantastiske man. Med en genomslagskraft och ett inflytande som man aldrig kan pissa bort. Som han påverkat musiker i decennier. Inom flera genrer.

Han var analfabet och kunde inte ens signera sitt eget skivkontrakt. Varje gång jag tänker på det vill jag gråta en skvätt. Så jag undviker att tänka på det och lyssnar på honom istället. Jag lyssnar på honom och tänker på alla tjusiga bilar han fyllde sitt garage med för pengarna hans musik drog in. Han var tokig i bilar. Jag blev tokig i John Lee Hooker.

En av mina favoriter är när Bonnie Raitt (bless that beautiful woman) berättar om inspelningen av ”I’m in the mood”. Hur hon satt där med gitarren, mitt emot denne legend, den gamle, den väldigt gamle… och hur hon plötsligt kände en sexuell spänning i luften, en härlig och förbjuden kittling mellan dem när de började spela tillsammans….
”I’m in the mood for love”.
Vanvettigt bra låt.
Det blev också titeln på en märklig, stillsam och skön asiatisk rulle för några år sedan. Den kan ni kolla upp. Liksom musiken. Om ni inte redan gjort det. Fast det har ni förstås. Ni är ju framme i täten, ni ligger inte och vilar på lagrarna. Ni har koll. Redan. Men ni läser mig. Det gör mig glad. Tro det eller ej.

Nu trampar vi vidare, folks. Det finns liksom inget skydd mot verklighetens bistra djävulskaper och vardagen i övrigt… men det finns musik… konst… och kåthet… så vi ska nog klara det… trots allt. Så på med gummistövlarna och ned i bluesträsket. Kärleken. Den kroppsliga, svettiga och envetna. Låt oss plöja det här väntande fältet! Tillsammans!
Ja, vad fanken… förutom stövlarna då…vi gör det nakna, va?

Annonser

17 kommentarer

Filed under Musik

17 responses to “Hjärtat pumpar tolvor

  1. dr. no

    Vadhelst du säger.

  2. Min första John Lee Hooker fick jag av en man som ville imponera. Det gjorde han inte. Men John gjorde. Jösses.
    Blues har alltid varit min musik. Tyvärr har jag inte din kunskap utan lyssnar och sjunger med inuti av bara farten. För att det är så bra och nära. Dunket i blodet och rytmerna. Halleluja.
    Idag kan jag bli ledsen över att min överhettade hjärna inte funkar ihop med musik längre. Men jag minns känslan och den kan ingen ta ifrån mig.

    • Jag kan inte annat än le när jag läser första raden här. Så är det, syster, männen må komma och försvinna men musiken består… Man får plocka russinen ur kakan, som flickan sa – och gjorde.
      För övrigt så behöver man inte kunskaper överhuvudtaget när det gäller blues, så länge det känns i systemet är allt som det ska.
      Jag kan inte ens föreställa mig (jo, kanske) hur det är att vara utan musiken. Är du verkligen helt utan?!
      Nej, känslorna kan ingen ta ifrån dig. Aldrig. Det är din egen syltburk, det.

      • Möjligen är jag född i fel tid och skinn men den låt som får mig att gå igång på alla tio är den här:

        Och ja, jag är så utan. Ibland med hörlurar kan jag lyssna. Och då gör jag det. På Beatlesl

        Hoppas länken funkar! Där har du mig! ❤

  3. fnix

    Åh den filmen har jag velat se ett bra tag men har inte fått tag på den. Jag har en diger lista på filmer att beställa från Amazon.uk, men eftersom man tyvärr inte är en ekonomiskt oberoende lätting – vilket man BORDE få vara, vilket man är ämnad att vara – får man beställa lite pö om pö och hålla koll på de fluktuerande priserna där vilket kan löna sig ordentligt, men VAD HÄNDER DÅ??? Amazon.uk meddelar brutalt att de slutar med möjligheten till fri frakt till bl a Sverige! Och detta så snart att man inte hinner fatta vad som händer och göra en sista beställning på utvalda godbitar. Nu kan dom sitta där på sin ö och undra varför Fnix inte köper nåt längre! Och jag får gå här med mungiporna i knähöjd och naturligtvis vara helt fixerad vid hur mycket jag vill se just de filmer som skulle köpas därifrån (som inte finns alls här hemma). Särskilt eftersom det är totalt omöjligt att nu kunna räkna ut vad man skulle klås på om man bet i det sura fraktäpplet. Låt mig avsluta mitt bittra inlägg med att rekommendera en annan helt fantastisk film som också den stod på denna långa inköpslista, nämligen M. Butterfly (Jeremy Irons och John Lone). Om du inte redan sett den och den råkar komma i din väg så bänka dig för en underbar filmupplevelse. Jag längtar efter nästa gång jag får göra det!

    • Ack, sura öde. Jo, jag har sett M. Butterfly… för länge sedan. Har du provat att leta andra kanaler via nätet? Play.com på …. Jersey… tror jag det var, brukade köra fraktfritt. Kanske Netflix och allt vad de heter? Streaming direkt från någon välvillig (kriminell?) som lagt upp länkar på nätet? Youtube rentav? Ibland ligger det hela filmer ute… ett tag i alla fall, tills de blir upptäckta och plockas bort. Är det några speciella titlar du är ute efter? Kanske jag har dem i hyllan och kan tänka mig att skiljas från dem. (Men nej, jag har inte In the mood for love). Nå, upp med mungiporna. Får du inte upp dem helt så är det i alla fall bättre att ha dem i midjehöjd än vid knäskålarna, så riskerar du inte att trassla in benen i munnen.

      • fnix

        Inte vill jag ha mina långa ben i munnen inte och mungiporna åkte ända upp till öronen vid tanken på att det KANSKE finns något filmfynd i din hylla. Stället på Jersey ska kollas upp, nerladdning kan ordnas och visst har jag hittat åtskilliga filmer på Youtube (M. Butterfly ligger där faktiskt ouppstyckad i bra kvalitet nu) men vissa filmer vill jag ändå äga rent fysiskt. Eftersom min önskelista är en diger lunta så låter det sig inte riktigt göras att räkna upp vilka filmer jag söker, men om du har tid/lust/ork/möjlighet får du förfärligt gärna maila mig de titlar du ev vill sälja. Man måste ju ange sin mailadress när man kommenterar så jag antar att du kan se den – är det så?

  4. ”Medborgare av den nya världsordningen! Kavla upp era skjortärmar för staten!
    Det är numera ett brott att se varandra i ögonen! För svininfluensan smittar
    genom ögonkontakt!”

  5. Hjärtat pumpar inte precis tolvor just nu men … men jag kommer igen för jag älskar musik, kan inte leva utan musik … blues, jazz, rock … och hos dig blir jag säll bara av rytmen i dina ord. Och med din hjälp trampar jag vidare … Skulle vilja se dig gå, gullet! När du går MUSIK!

    Kram!

  6. Jag tycker det är alldeles för lite mystiska litterära och musikaliska salonger i tillvaron. Det skulle väl vara här då…

  7. vildhunden

    1964 sändes ”I Blueskvarter” i radio med Olle Helander och jag var såld. Då sålde jag min själ till Djävulens musik och även om jag försökt slita mina bojor så återkommer jag ständigt till denna vibrerande blå sträng som rör vid mitt innersta.
    Hoppas du får en bra Valborg och en solig 1:a maj.
    Kram

  8. vildhunden

    Om ”I Blueskvarter” var min första upplevelse av ”the Blues” så minns jag mycket väl vilken som var min första bluesplatta. Det var en ”småtråkig” LP med Lonnie Johnson (minns ej titeln just nu) inspelad 1958 (?) och inköpt 1964. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s